I augusti 2008 köpte ett par en del av en fastighet i Strängnäs. Med hjälp av köpebrevet fick de lagfart på hela fastigheten.
Efter försäljningen blev parterna oense om försäljningen hade gällt hela eller bara en av fastigheten.
Säljaren ville att Eskilstuna tingsrätt skulle slå fast att han hade rätt till den del av fastigheten som enligt honom inte ingick i överlåtelsen.
Ord mot ord
Tingsrätten konstaterade att marken som var föremål för försäljningen har specificerats på olika sätt i köpekontraktet jämfört med i köpebrevet.
Ordalydelsen enligt köpebrevet pekade på att hela fastigheten omfattades. Däremot uppgavs i köpekontraktet att endast en på en karta utritad del omfattades.
Parterna hade lämnat olika uppgifter om vad som diskuterats i samband med överlåtelsen.
Sammantaget ansåg tingsrätten att det saknades grund för att bedöma att köpebrevet inte överensstämde med parternas överenskommelse och yrkandet från säljaren ogillades.
Köpebrevet har företräde
Svea hovrätt konstaterar nu att både brevet och kontraktet uppfyller jordabalkens formkrav och därmed är giltiga köpehandlingar. Enligt hovrätten bör utgångspunkten vara att köpebrevet har företräde framför köpekontraktet.
När det gäller frågan om vad som diskuterats vid förhandlingarna innan kontraktet undertecknades står ord mot ord.
”Hovrätten ifrågasätter inte att X (säljarens namn) avsikt var att en del av fastigheten inte skulle ingå i köpet. Det går däremot inte att dra slutsatsen utifrån uppgifter att Y/Z (köparparet) har uppfattat det på samma sätt.”
Kan inte visa gemensam partsavsikt
Hovrätten kommer därför fram till att säljaren inte kunnat visa att den gemensamma partsavsikten varit en annan än ordalydelsen i köpebrevet. Därför kan inte säljaren anses ha bättre rätt till fastighetsdelen. Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
Två hovrättsråd är skiljaktiga och anser att säljarens talan ska bifallas.
Foto: Bertil Ericson/TT
