En kvinna tecknade muntligen avtal med Spärrlinjen AB om ett års abonnemang avseende spärrtjänster av bland annat ID-handlingar, kreditkort och mobiltelefon. Säljaren uttalade under det inspelade telefonsamtalet att hon köpte ett ”årsabonnemang med automatisk förlängning och två månaders uppsägningstid”.
Abonnemanget löpte ut i oktober 2008 och i september fick kvinnan en faktura för ytterligare ett år, varpå hon sade upp avtalet. Spärrlinjen menade dock att uppsägningen inkommit försent och att hon därför skulle betala för ytterligare ett år. Gothia Financial Group AB har därefter övertagit fordran mot kvinnan.
Tingsrätten fann att villkoret var gällande och att kvinnan var betalningsskyldig.
I hovrätten menade kvinnan att negativ avtalsbindning inte är tillåten i avtal med konsumenter förutom i vissa undantagsfall när det gynnar konsumenten, därav är avtalsvillkoret i förevarande fall oskäligt.
Hovrätten konstaterar inledningsvis att huvudregeln torde vara att automatisk förlängning inte ligger i konsumentens intresse. Hovrätten hänvisar också till Rådets direkt 93/13/EEG om oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal som tar upp villkor som ställer krav på aktivitet från konsumentens sida. Frågan har åter berörts under hösten 2008 i ett utkast till ett nytt direktiv för konsumenträttigheter där det presumeras att avtalsvillkor är oskäliga om villkoret innebär att avtalet automatiskt förlängs om inte konsumenten uttalar sig däremot. Hovrätten konstaterar vidare att Marknadsdomstolen funnit att liknande avtalsvillkor varit oskäliga.
Hovrätten finner att den aktuella spärrtjänsten inte har varit sådan att det ur ett konsumentperspektiv är särskilt angeläget med automatisk förlängning. Konsumenten har haft en underlägsen ställning i avtalsförhållandet och villkoret har tillkommit enbart för att tillgodose Spärrlinjens intressen.
Hovrätten markerar särskilt att två månader är en lång uppsägningstid och att avtalet skulle sägas upp skriftligen. Vid en samlad bedömning finner därför hovrätten att avtalsvillkoret är oskäligt och ska lämnas utan avseende. Kvinnan är därmed inte betalningsskyldig och hovrätten ändrar därför tingsrättens dom och ogillar Gothias talan.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
