Tre kommuner som ansökte om att få förordna ordningsvakter är förhindrade att överklaga Polismyndighetens avslag till ansökningarna.
Anledningen är att Polismyndighetens avslag inte ansågs utgöra ett beslut.
Det framgår av tre domar från kammarrätten i Göteborg.
– Lagen om ordningsvakter ger inte kommunerna någon rätt att ansöka om att få förordna ordningsvakter utan lagen förutsätter att det är en enskild ordningsvakt som ansöker om förordnande, säger kammarrättslagmannen Petter Classon.
Ansökte om ordningsvakter i centrum
Bakgrunden var att tre kommuner, Göteborgs kommun, Mariestads kommun och Staffanstorps kommun, hade ansökt om att få förordna ordningsvakter på vissa platser i kommunernas centrala delar, med innebörden att platserna ska fastställas som s.k. förordnandeområden enligt 3 § lagen om ordningsvakter (LOV).
Polismyndigheten avslog dock kommunernas respektive ansökningar med hänvisning till att det endast är enskilda ordningsvakter som kan ansöka om och erhålla ett förordnande enligt 3 § LOV.
Beslut saknade verkan
Frågan som kammarrätten fick ta ställning till var om Polismyndighetens avslag utgör ett överklagbart beslut. Överklagbara beslut är enligt förvaltningslagen sådana beslut som kan antas påverka någons situation på ett icke obetydligt sätt.
Enligt domstolen ger inte LOV något utrymme för Polismyndigheten att meddela ett särskilt beslut om förordnandeområden, eftersom reglerna enligt domstolens tolkning förutsätter att det är en enskild ordningsvakt som ansöker om förordnandet.
Inte överklagbart
Domstolen bedömer därför att Polismyndigheten saknade laglig rätt att bifalla kommunernas ansökan, och att de ställningstaganden som Polismyndigheten meddelade angående kommunernas ansökningar inte utgjort beslut enligt lagen och inte hade några verkningar.
Enligt majoriteten i kammarrätten är Polismyndighetens ställningstagande i de tre fallen inte överklagbart, varför kommunernas överklaganden borde avvisats av förvaltningsrätten i samtliga tre mål.
En ledamot i kammarrätten är dock skiljaktig i två av de tre domarna, och anser att Polismyndighetens beslut hade ”utformats på ett sådant sätt att de är avsedda att uppfattas som bindande beslut”, och därför ska kunna överklagas trots att de inte är fattade i enlighet med LOV.
