Strömsunds kommun utannonserade en textillärartjänst i april 1999. Två sökanden var intresserade av tjänsten. Den ena var behörig lärare med textillärarutbildning och den andra ansökningen kom från en kvinna som inte var behörig lärare. Kommunen bedömde att ingen av de sökandena hade tillräckliga kvalifikationer men bedömde att kvinnan utan lärarutbildning var kompetent för tjänsten utifrån en tidigare visstidsanställning. Den behöriga textilläraren bedömdes inte vara kompetent för tjänsten. Tjänsten utannonserades ytterligare en gång och då var den behöriga läraren den enda sökanden.
I augusti 1999 fick så den obehöriga läraren tre olika erbjudanden om anställning från kommunen. I samband med anställningserbjudanden angavs att det förelåg en arbetsbristsituation och efter MBL-förhandligar erbjöds hon att välja mellan tre olika vikariat istället för hennes dåvarande tillsvidareanställning som skolvärdinna. Det erbjudande som hon accepterade avsåg den aktuella textillärartjänsten.
Kommunen bröt mot skollagen
Den behöriga textilläraren överklagade kommunens tjänstetillsättningsbeslut eftersom hon ansåg att beslutet fattats i strid med skollagen. Kommunen hade tillsatt tjänsten med en obehörig lärare trots att det fanns en behörig lärare att tillgå. Kommunen menade att det förelegat särskilda skäl med hänsyn till eleverna att anställa en obehörig lärare och anförde även att den behöriga läraren saknade kvalifikationer för lärararbete inom kommunen. Såväl länsrätt som kammarrätt slog fast att kommunen brutit mot skollagen när en obehörig lärare anställts trots att tjänsten även sökts av en behörig person. De båda domstolarna fann att Strömsunds kommun inte visat att det förelegat särskilda skäl för att avvika från skollagens regel att tjänster skall tillsättas med behöriga lärare – om sådana finns att tillgå.
Kommunen vägrade betala ut skadestånd
Trots den felaktiga tjänstetillsättningen vägrade Strömsunds kommun att betala något skadestånds till textilläraren. Läraren stämde då kommunen för att tingsrätten skulle fastställa att hon har rätt till skadestånd.
Östersunds tingsrätt fann dock i sin dom från februari 2007 att hon inte har någon rätt till skadestånd eftersom det inte förelåg ett tillräckligt klart samband mellan själva tillsättningsbeslutet och det förhållandet att hon inte fick den sökta tjänsten. Hovrätten gör en annan bedömning och konstaterar att kommunen inte har visat på sakliga skäl att handla i strid mot skollagens regler. Hovrätten finner därför att det föreligger ett sådant samband och att läraren därför har rätt till skadestånd för förmögenhetsskada. Hovrätten konstaterar också att det rör sig om ett så allvarligt fel i myndighetsutövningen att skadeståndsskyldighet föreligger.
Kvinnan har biträtts av advokat Thorulf Arwidson i Stockholm som säger att domen är unik eftersom det är första gången som en behörig lärare tillerkänns ersättning i en dom för felaktig tjänstetillsättning.
– Det har tidigare förekommit att kommuner frivilligt betalat ut ersättning på grund av beslut som stridit mot skollagen. Han påpekar att skollagen direkt anger att kommunerna är skyldiga att tillsätta lärartjänster med behöriga lärare om sådana finns bland de sökande. Avsteg från detta får bara göras undantagsvis.
Var det självklart att överklaga tingsrättens dom?
Thorulf Arwidson menar att det var av intresse att få tingsrättens dom överprövad eftersom frågan om kausalitet inte tidigare prövats i domstol när det gäller lärartillsättning och tillämpning av skollagen.
– Dessutom övertygades vi inte av tingsrättens domskäl när det gällde kausalitetsfrågan, säger han.
Arwidson som i sitt slutanförande bland annat fäste uppmärksamhet vid att det är själva felet och felbedömningen som ska föranleda skadeståndsansvar vid felaktig myndighetsutövning är mest nöjd med att hovrätten anlägger ett praktiskt betraktelsesätt på frågan om den adekvata kausaliteten.
– Kausalitetsfrågor är inte tillräckligt utvecklade i svensk rätt när det gäller den här typen av förmögenhetsskador och det är därför av värde att en hovrätten förklarat att man bör se till de reella förhållandena och inte anlägga ett mer teoretiskt betraktelsesätt, menar han.
Vad händer nu?
– Sedan den vunnit laga kraft kommer vi att vända oss mot kommunen med en begäran om skadestånd och vi förväntas oss då en öppen diskussion om vilket belopp det kan vara frågan om. Enligt min uppfattning ankommer det på kommunen att själv utreda och beräkna skadans storlek, eftersom det nu är fastslaget att det rör sig om en ersättningsgill skada. Det skulle kännas märkligt om kommunen skulle komma att hänvisa min klient till att föra en beloppstalan i tingsrätten, säger Thorulf Arwidson.
Thorulf Arwidson utesluter dock inte möjligheten, eller risken, för att frågan kommer att prövas av Högsta domstolen eftersom praxis är tunnsådd när det gäller arbetsgivares skadeståndsansvar vid tjänstetillsättningar.
