Stor möda ägnas åt att förstå tänkandet. Ett samlingsnamn för nutida arbeten är kognitionsvetenskap. Medvetandet, minnet, uppmärksamhet och känslor studeras. Det handlar om hur vi bearbetar information, om hur vi samverkar med omgivningen, om hur vi löser problem och beslutar. Ämnet är tvärvetenskapligt. Kunskap hämtas från filosofi, psykologi, psykiatri, neurovetenskap, datavetenskap, lingvistik och antropologi.
Ansatsen är relevant för jurister – allt juridiskt arbete förutsätter kognitiva processer. Domaren skall vara opartisk och den processande advokaten skall övertyga motparter och domstol. Frågan är dock om det finns säker kunskap om hur man bäst åstadkommer detta? Existerar någon juridisk kognitions-forskning värd namnet?
Rättsvetenskapens företrädare kan tänkas svara med ett unisont ja. Det juridiska tänkandet har studerats under flera hundra år. En del av det som avhandlas i kognitionsvetenskapen är välkänt för jurister. Direkta kopplingar finns i rättspsykologin och rättspsykiatrin. Bevisvärdering, vittnespsykologi och förhörsteknik bygger på förståelse av hur vi upplever och tolkar världen.
Kognitiva villkor reflekteras även i lagarna. RB 17 kap 9 § anger att om det ”på grund av målets beskaffenhet `erfordas` rådrum må rätten besluta anstånd [med att avfatta dom]”. Förlagan är nära femhundra år gammal. Olaus Petris domarregler anger att ”en hastig dom är sällan god och rätt.” Bakom ligger en intuitiv förståelse för att tankeförlopp är biologiska processer som tar tid att genomföra.
En närmare betraktelse påvisar samtidigt stora skillnader mellan kognitionsvetenskap och rättsvetenskap. Perspektiv, förklaringsmodeller och metoder skiljer sig åt. Det går därför att ifrågasätta om juristerna har tillgång till den kunskap som finns samlad. Diskussionen kan under alla förhållanden fördjupas.
Traditionell rättsteori handlar mycket om vilka komponenter som bör ingå i analysen. Huruvida vi bör lita till värdeomdömen, principer, regler, rättigheter och skönmässiga bedömningar är centrala teman. Termerna rättspositivism, begreppsjurisprudens och rättsrealism sammanfattar diskussionerna.
Teorier om juridiken natur ger dock begränsad kunskap. Etablerad rättsvetenskap handlar främst om vad juridiken är, eller bör vara, inte om hur jurister på ett kognitivt plan löser problem eller argumenterar. Analogin kan göras tydlig, om man skall lära sig simma är det inte tillräckligt att beskriva vattnet.
Kognitionsforskningen är också intressant för sin metodmedvetenhet och experimentella tradition. Rättsvetenskapen är i dessa avseenden särpräglad. Framställningar om rättslig argumentation baseras ofta på analyser av domar och andra rättskällor. Alternativa ansatser finns men ackumulerad metodkunskap är sällsynt. Rättsvetenskapen nyttjar få sociologiska metoder och kontrollerbara försök utförs inte. Angreppssättet kan kritiseras. Slutresultat i form av domar förklarar inte nödvändigtvis hur beslutsprocessen går till eller ger idéer om hur arbetssätten kan rationaliseras.
Sammantaget finns flera anledningar för jurister att uppmärksamma kognitionsvetenskapen. Dels kan utblicken tillföra nya perspektiv, dels kan studier av kognitionsforskning ge idéer om hur gamla frågor kan studeras med nya metoder.
Om resultatet blir gynnsamt är naturligtvis osäkert, detta är dock forskningens förutsättningar. Slutsatsen är entydig, ämnet bör undersökas. Rättsvetenskapliga projekt med kognitionsvetenskaplig inriktning kan uppmuntras.
Peter Wahlgren
Kommentera artikeln
