KRÖNIKA – Louise Brown, antikorruptionsexpert på FCG
Det var under en rutinkontroll av bilister i Nordrhein Westfalen som den tyska polisen av en slump upptäckte väskan med 300 000 euro i kontanter. Fyndet ledde till en omfattande insats med över 1 400 poliser och tjänstemän på 81 ställen i 25 orter. Tillslaget mot den internationella penningtvättshärvan innebar att en enligt polisen ‘extremt produktiv pengakran’ kunde stängas. Enligt utredningen som följde ska 140 miljoner euro ha slussats till framför allt Turkiet och Syrien. Härvan klassades som penningtvätt och terrorfinansering genom Hawala, ett nätverksbaserat informellt betalningssystem med ursprung i Mellanöstern.
Överföringarna genom Hawala-systemet bygger på tillit. Pengar lämnas i hand hos en mäklare, ett kodord anges och mottagaren kan hämta motsvarande summa hos en lokal mäklare. Papperslöst och omöjligt att spåra. Avräkningen däremellan kan vara komplex och även inräkna fysiska tillgångar och skuldsättning. Kommissionen är 1-3 procent, vilket är lägre än hos etablerade betaltjänstföretag. Många gånger är Hawala det enda sättet att skicka pengar till platser där fungerade banksystem saknas, exempelvis i konfliktzoner. Uppskattningsvis överförs två hundra miljarder USD världen över varje år genom Hawala.
Förra veckan föll domen mot tolv personer kopplade till World Exchange AB, ett utfall av vad som betecknats som Sveriges största illegala pengatvättsinrättning. 60 personer i Operation Spring har haft i uppdrag att kartlägga nätverket bakom det oansenliga lilla växlingskontoret i Stockholm city som tvättat över hundra miljoner i knarkpengar åt kunder i bland annat Vårbynätverket och Bandidos.
En källa med insyn i ärendet ska enligt Dagens Nyheter ha hävdat att Finansinspektionen inte haft en aning om vad som dolt sig bakom den godkända växlingsverksamheten. En ägare till World Exchange ska enligt rapporteringen också ha varit en Hawaladar, en Hawala-mäklare.
I den svenska nationella riskbedömningen av penningtvätt och terrorfinansiering 2020, nämns betaltjänstförmedlare som är okända för myndigheterna, såsom oregistrerade Hawala-förmedlare, i samband med riskbedömning av terrorfinansiering. De är svåra att reglera enligt rapporten, då det är enda sättet att föra över legitima pengar till vissa geografiska områden. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) konstaterar också att “en strikt reglering av Hawala är förknippad med stora kostnader och risker då remitteringar många gånger svarar mot ett faktiskt humanitärt behov i många utsatta länder”.
Striktare penningtvättsreglering både utomlands och i Sverige har lett till att banker väljer de-risking. Det vill säga att dörren stängs helt för dessa kunder, även helt legala överföringar, då man anser att den riskbedömning som krävs blir för kostsam. Liksom i fysiken gäller även här Arkimedes princip. Samma volym som trycks undan måste ta vägen någon annanstans.
2019 rapporterade Ekot att drygt ett dussin Hawala-bolag, som godkänts av Finansinspektionen, fått sina konton stängda hos de största nordiska bankerna. Kunderna har istället inte sett någon annan råd än att vända sig till oseriösa aktörer och alternativa betalningsförmedlare, eller skicka pengarna i resväskor med flyg.
I en intervju med SVT kommenterar Finansinspektionen att man inte vet hur mycket pengar Hawala-mäklare omsätter i Sverige, eftersom delar av överföringarna sker helt oregistrerat. Hur många registrerade Hawala-mäklare som finns kvar idag går enligt Finansinspektionen inte att svara på. Det finns inte en särskild registrering varför Hawala inte är sökbart. Än mindre går detta att sia om hur många inofficiella det finns, och mot bakgrund av storbankernas de-risking kommer det inte att vara ett försvinnande problem.
Ett stort ansvar läggs på bankerna för att riskbedöma kunder och övervaka transaktioner. Det är ett tungt ok att bära. Så tungt att det väcker motreaktioner. Brottsbekämpning är inte en kärnverksamhet för banker, hörs mullret. Knäreflexen att välja de-risking blir tyvärr kontraproduktiv, och vems ansvar blir det då? Det lär finnas anledning att utvärdera och kanske till och med definiera om begreppet ’risk-baserad’ framöver.
