En nättidnings ansvarige utgivare som undanhållit sig delgivning av en stämning för grovt förtal omfattas inte av reglerna om ansvarsfrihet i grundlagen.
Det slår Stockholms tingsrätt fast och konstaterar att detta skulle vara oförenligt med lagstiftarens ändamål.
Målet ska därför avgöras av en tryckfrihetsjury senare i år.
Med hjälp av en advokat stämde en känd svensk kvinna nättidningen och tidningens ansvarige utgivare för grovt förtal avseende tre publiceringar.
Under målets förberedelse har den ansvarige utgivaren och tidningen invänt att de inte längre kan hållas ansvariga för publiceringarna eftersom artiklarna avpublicerats redan innan stämningen delgavs honom samt eftersom det då gått mer än ett år sedan de publicerades. Den ansvarige utgivaren och tidningen omfattades därför av reglerna om ansvarsfrihet i YGL, menade han.
Den kända kvinnans försvarare har under processen å sin sida argumenterat för att den ansvarige utgivaren aktivt undanhållit sig delgivning i väntan på att att ansvarsfrihetsbestämmelsens tidsfristsrekvisit skulel uppfyllas. Därför, menade hennes advokat Mark Safaryan, skulle han inte omfattas av en ”extensiv ändamålstolkning” av bestämmelsen.
Påstås ha haft information
Stockholms tingsrätt konstaterar i ett färskt beslut att den sist publicerade artikeln som omfattas av stämningen publicerades den 12 september 2021. Ettårsfristen för tillämpning av ansvarsfrihetsbestämmelsen löpte alltså till den 12 september 2022 – cirka två veckor innan den ansvarige utgivaren bekräftade delgivningen.
Tingsrätten konstaterar vidare att tidningen redan i juni avpublicerades samtliga artiklar som omfattas av åtalet – trots att den ansvarige utgivaren bestritt att någon av publiceringarna skulle kunna utgöra förtal. Till detta läggs också att tidningen, enligt kvinnan, skrivit minst en artikel i början av februari 2022 om att hon stämt tidningen. Innehåll som de hämtat från hennes Instagraminlägg där hon berättade om stämningen.
Hållit sig undan tidigare
Enligt tingsrätten talar detta ”med styrka” för att den ansvarige utgivaren kände till att han stämts ”betydligt tidigare än det datum då han bekräftade mottagandet av stämning”. Att han tidigare hållit sig undan delgivning talar, enligt tingsrätten, även detta för att han ”aktivt undanhöll sig delgivning” för att invänta att ettårsfristen skulle passeras.
”I sammanhanget måste det även tillmätas betydelse att (ansvarige utgivaren), även om han har invänt mot den rättsliga relevansen av vad som föregått att han bekräftade delgivning, inte i sak har lämnat några uppgifter som föranleder en annan slutsats om hans kännedom om stämningsansökan och hans agerande fram till delgivningsdatumet”, skriver tingsrätten.
”Oförenligt med lagstiftarens ändamål”
Enligt tingsrätten är följden av de knapphändiga uppgifter han lämnat och undanhållandet att domstolen inte kan bedöma huruvida två veckor passerat mellan att han mottog stämningen och att artiklarna avpublicerades. Han har därmed inte fattat ett sådant beslut om avpublicering som krävs för att bevilja honom ansvarsfrihet enligt den nu aktuella bestämmelsens ordalydelse.
När det sedan kommer till tolkningen av den aktuella ansvarsfrihetsbestämmelsen anser tingsrätten att hänsyn måste tas till bestämmelsens grunder både vad avser att mildra utgivarens ansvar för äldre publiceringar och att tillförsäkra målsäganden goda möjligheter att ingripa mot yttrandefrihetsbrott.
Enligt tingsrätten skulle en tolkning av bestämmelsen, bortom dess ordalydelse, i det aktuella fallet ge den ansvarige utgivaren ansvarsfrihet eftersom artiklarna avpublicerats innan han bekräftat att han delgivits stämningen. Något som enligt tingsrätten skulle vara oförenligt med lagstiftarens ändamål. Han ska därför inte gå fri från ansvar och målet ska prövas under huvudförhandling med jury.
