Gina Tricots reklamfilm för underkläder anmäldes av fem privatpersoner. Filmen visar en ung kvinna klädd i korsett, höfthållare, stringtrosor och strumpor som går runt bland transparanta vita tyger.
En kvinna skriver i anmälan att filmen känns ”som en mjukporrfilm” och att den är förödmjukande. Andra skriver att de är förtvivlade över att unga kvinnor ska behöva se filmen, och att Gina Tricot ”flyttat fram positionerna” till en nivå där objektifiering av kvinnor i reklam accepteras.
Gina Tricot har svarat att företaget inte haft något annat syfte med reklamen än att framställa produkten så tydligt som möjligt. Gina Tricot uppger också att företaget är ett renodlat kvinnoföretag med endast en halv procent män i personalen.
RO:s opinionsnämnd konstaterar att det finns en betydande frihet för annonsörer som marknadsför underkläder och badkläder att visa kläderna på fotomodeller. Nämnden uttalar att det saknas ett naturligt samband mellan produkterna och miljön i reklamen samt kvinnans rörelsemönster. ”Starka skäl” talar därmed för att reklamen ska betraktas som könsdiskriminerande.
Nämnden bedömer att filmen ligger på gränsen mot vad som kan accepteras. Däremot anses kvinnan inte posera på ett sådant sätt att genomsnittskonsumenten i målgruppen kan antas uppfatta henne som ett rent sexobjekt. Reklamen anses därmed inte vara könsdiskriminerande.
Fredrik Olsson
fredrik.olsson@dagensjuridik.se
