Jag har nog aldrig varit mer splittrad än jag är just nu. Den ena foten kvar på universitetet, den andra i yrkeslivet.
Att komma tillbaka till universitetet efter att ha gjort uppsatspraktik på en advokatbyrå var överhuvudtaget en märklig känsla. Allt såg likadant ut men jag kände knappt igen folk längre. Alla var utomlands, hade börjat jobba, praktiserade eller läste andra kurser än jag. Det var lite som att besöka sitt gamla högstadium, att återvända till en miljö som man brukade vara en del av men som nu bara är ett minne. Som att jag skulle försöka heja på eleverna på högstadiet och låtsas höra till dem men bara bemötas med stränga du-är-en-tönt-som-försöker-hänga-med-ungdomar-blickar.
Just nu förändras livet otroligt snabbt och jag känner att jag inte hinner med. Studietiden är snart slut. Jag har slutat med mitt arbete som skribent på Blendow Lexnova och därmed lämnat intressanta uppgifter, en kreativ miljö och fantastiska kollegor bakom mig.
Alla mina vänner börjar också närma sig slutet av sina utbildningar och det börjar bli mer och mer tydligt hur vi kommer att spridas för vinden. En ska till England, en annan ska ta en Masterexamen i Japan och sedan doktorera i USA. Ytterligare en kommer att söka sig till det militära och försvinna iväg till Afghanistan.
Jag vet inte ens om jag vill att det ska förändras. Jag vill bara att allt ska vara som att det varit under studietiden. Jag tittar avundsjukt på JIK:arna på universitetet som krampaktigt går och trycker boken ”Civilrätt” mot bröstet. Jag lyssnar med nostalgi på C2-studenternas pm-hysteri i café Prego.
Jag kommer verkligen att sakna friheten jag haft som student. Sakna att sitta från öppning till stängning i biblioteket under tentaperioder. Sakna de instängda grupprummen där pluggandet alltid spårar ur i diskussioner om hur korkade frågor folk ställer på föreläsningarna. Sakna att gnälla över hur pank man är. Sakna känslan av att man lyxar till det om man unnar sig en latte istället för en Pressbyrå-kaffe för en tia.
”Studietiden var den bästa tiden i mitt liv.” Jag vet inte hur många yrkesverksamma jurister jag pratat med som sagt just dessa ord. Den attityden kan göra det svårt för en jur. stud. att känna engagemang för framtiden, framförallt när vissa framställer det annalkande yrkeslivet lite som en fet ekport som kommer att slå igen bakom en. Så är man fast. I det fruktade ekorrhjulet.
Till er som är kvar på universitetet. Jag vet att det suger. Jag vet att det är stressigt och hetsigt. Jag vet att framtiden känns osäker. Jag vet att man alltid har ont om pengar och alltid tänker framåt. Men fan vad kul ni har. Vilken frihet ni har. Njut av den! Gör verkligen det.
Och ni kommer att få jobb. Och tjäna pengar. Och ha egen brygga på tomten. Allt i sinom tid. Njut av känslan att ni själva bestämmer fritt över vad ni vill ägna er tid åt och att alla dörrar fortfarande står öppna. Åk på utbyte, gå ut och festa en tisdag, chilla i kursstarterna, ta för långa fika-pauser och hoppa morgonföreläsningen enbart på grund av att ni inte känner för att gå upp ur sängen.
Jag har ägnat hela min studietid åt att vara duktig och visst har det gett mig mycket. Jag så tacksam för allt jag fått. Legalbuzz hade inte hänt om jag inte jobbat för det. Men ibland kan jag ångra att jag inte tagit det lite lugnare, åtminstone under de första åren av Jurisprogrammet, att jag inte varit nöjd med att bara vara student.
Jag som alltid gnällt så mycket på studentlivet. Vem vet, kanske är jag helt enkelt bara är en negativ jävel som precis håller på att lämna den bästa tiden i livet bakom mig.
Frida Bogenkrans
Chefredaktör Legalbuzz
