Den 31-årige mannen väckte talan vid Solna tingsrätt mot en 42-årig man och begärde att 42-åringen skulle betala drygt 500 000 kronor till honom. Enligt 31-åringen hade han lånat ut pengarna till 42-åringen i omgångar under 2012 och 2013 utan att 42-åringen hade betalat tillbaka lånet.
Handelsbolag
42-åringen, å sin sida, hävdade att han bara hade tagit emot 213 000 kronor och att denna summa inte hade varit ett lån utan betalning för att 31-åringen hade köpt in sig i hans handelsbolag.
Tingsrätten konstaterade att 31-åringen inte hade lyckats styrka att han de facto hade fört över en större summa än den som 42-åringen hade bekräftat. 31-åringen hade dessutom angett handelsbolagsköpet i sin deklaration för år 2012. Han hade även stått som bolagsman för bolaget år 2012 och hade år 2013 varit ensam företrädare i bolaget.
31-åringens familj hade visserligen vittnat om att överföringarna hade handlat om lån men tingsrätten ansåg att bevisvärdet av deras vittnesmål var för lågt för att kunna styrka detta. Därför menade tingsrätten att 31-åringen inte hade visat att den överförda summan verkligen hade varit ett lån och inte betalning för delägarskap i bolaget. Tingsrätten gick därför på 42-åringens linje.
Förlorar i hovrätten
31-åringen överklagade till Svea hovrätt som dock gör samma bedömning som tingsrätten. Hovrätten understryker att 31-åringens uppgifter i vissa avseenden är knapphändiga och svårförståeliga och att vittnesmålen måste värderas försiktigt med hänsyn till vittnenas relation till 31-åringen.
Hovrätten anser att 31-åringen varken har styrkt att en större summa än den som 42-åringen har bekräftat har överförts eller att de överförda pengarna utgör ett lån. Därför fastställs tingsrättens domslut.
Foto: Christine Olsson/TT
