Hovrätten frikänner en kvinna som i tingsrätten dömts för rattfylleri och ringa narkotikabrott. Enligt kvinnan kan det ha funnits amfetamin i en läskburk som hon druckit ur under bilfärden.
Förklaringen, som enligt tingsrätten saknade trovärdighet, går enligt hovrätten inte att avfärda utan vinner tvärt om visst stöd av utredningen.
En man och en kvinna i 30-årsåldern stoppades i maj 2020 av polis när de färdades med bil i Gällivare kommun. Mannen hade vid tillfället en mindre mängd amfetamin och MDMA på sig – och dessutom ett knogjärn. Ett blodprov visade att kvinnan, i sin tur, var påverkad av amfetamin.
Mannen erkände gärningarna, men kvinnan – som kört bilen – nekade. Hon sade sig i efterhand misstänka att mannen kunde ha hällt amfetamin i den läskburk som hon stått i mittkonsolen i bilen och som kvinnan druckit av under färden. Hon hade dock inte haft uppsåt till att ta narkotika eller köra bil påverkad.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Kunde inte förklaras med medicin
Gällivare tingsrätt betonade inledningsvis att sammansättningen i illegalt framställt amfetamin är annorlunda än det som används i läkemedel. Kvinnans amfetaminprov kunde därför inte förklaras av att hon tagit ADHD-medicin.
Den som ertappas med narkotika i blodet har också en förklaringsbörda, konstaterade tingsrätten. Den tilltalade måste här kunna lämna ”en konkret och trovärdig förklaring till hur narkotika kunnat påvisas i den tilltalades blod”. Uppgifterna om läskburken beskrev tingsrätten här som ”en svävande och detaljfattig redogörelse” som främst grundades på ett antagande att hon brukar dela ”färdkost” med mannen när de är ute och kör.
Enligt tingsrätten saknades kvinnans förklaring trovärdighet. Det var i stället styrkt att kvinnan uppsåtligen brukat amfetamin och hon dömdes därför till 50 dagsböter för rattfylleri och ringa narkotikabrott.
Hovrätten frikänner
Hovrätten för Övre Norrland river nu upp domen mot kvinnan och frikänner henne helt.
Kvinnans invändning går ut på att hon druckit ur en läskburk som mannen placerat i bilen och att läskedrycken antagligen innehöll amfetamin utan att hon visste om det. Hovrätten anser inte att kvinnans uppgifter här är så osannolika att de utan vidare kan lämnas utan avseende.
Det kvinnan berättat om vinner dessutom stöd av mannens uppgifter och av beslagsprotokollet, som visar att det funnits en läskburk i bilen med amfetamin på. Det finns med anledning av detta rimligt tvivel kring om kvinnan verkligen haft uppsåt till att få i sig narkotika på det sätt åklagaren påstått. Gärningarna är med andra ord inte styrkta och åtalet om rattfylleri och ringa narkotikabrott ska därför ogillas. (Blendow Lexnova)
