Den svenske mannen dömdes till livstids fängelse i Thailand, men kom tidigare i år till Sverige – och fick sitt straff omvandlat till 18 års fängelse.
Kriminalvården la dock på 3,5 år, för ett tidigare brott han dömts för i Sverige.
Nu upphäver Kammarrätten ”adderingen”.
Men rättens ordförande är skiljaktig.
I februari 2010 dömdes mannen till fängelse i 3 år och 3 månader i Sverige. Tre år senare dömdes han till livstids fängelse i Thailand, en dom som omvandlades genom benådning till en tidsbestämd påföljd i fängelse på 36 år och 8 månader. Den 7 juni 2018 beslutade regeringen att det fängelsestraff som mannen dömts till i Thailand fick verkställas i Sverige och beslutade då att anpassa fängelsestraffet till fängelse i 18 år.
Den 25 januari år kom mannen till Sverige och den 29 januari 2019 utfärdade Kriminalvården ett strafftidsbeslut där de båda domarna, från Sverige och Thailand lades samman till en total strafftid om 21 år och 3 månader.
”Inte förenligt med svensk rätt”
Nu har Kammarrätten kommit fram till att det ”inte kan anses vara förenligt med svensk rätt att sammanlägga fängelsestraff på viss tid i strafftidsbeslut utan en övre gräns för strafftiden”.
Det saknas, menar man, förutsättningar för Kriminalvården att vid sammanläggning av fängelsestraff på viss tid fatta strafftidsbeslut där den sammanlagda strafftiden överstiger 18 år.
Enligt brottsbalken är huvudregeln för fängelse på viss tid är att straffet inte får
överstiga tio år. I vissa särskilda fall får dock fängelse på viss tid uppgå till,
men inte överstiga, 18 år. Fängelsestraff ”på viss tid” som överstiger 18 år
förekommer endast vid omvandling av fängelse på livstid.
Lagstiftaren angelägen
Lagstiftaren var, skriver Kammarrätten, ”när det högsta tidsbestämda
fängelsestraffet höjdes från 10 till 18 år, också angelägen om att längre
tidsbestämda straff än 18 år inte skulle kunna dömas ut vid flerfaldig
brottslighet och återfall i särskilt allvarlig brottslighet.”
Det kan heller inte anses förenligt med principen om förutsebarhet att det
inte finns en uttrycklig övre gräns för Kriminalvårdens beslut om
sammanläggning av straff, skriver de i domen.
Därför kan det inte anses förenligt med grundläggande straffrättsliga principerna att sammanlägga fängelsestraff på viss tid i strafftidsbeslut utan att det tillämpas en övre gräns för strafftiden.
”Förvaltningsrättens dom och Kriminalvårdens beslut ska därför upphävas
och målet visas åter till Kriminalvården för ny prövning med beaktande av
skälen för denna dom.”
Ordföranden skiljaktig
Rättens ordförande, kammarrättspresident, Thomas Rolén var skiljaktig och menade att Kriminalvården har ”haft fog för sitt beslut att sammanlägga den dömde mannens två fängelsestraff till en strafftid om 21 år och 3 månader.” Detta eftersom ”varken av Strafftidslagen eller av lagens förarbeten framgår någon övre gräns för strafftidens längd vid sammanläggning av flera fängelsestraff i ett strafftidsbeslut.”
