Omsorgsnämnden i Hällefors kommun beslutade den 30 maj 2013 att, med stöd av LVU, omedelbart omhänderta en 16-årig pojke som hade kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarn 2011. Nämnden ansökte sedan hos Förvaltningsrätten i Karlstad om att 16-åringen skulle beredas vård enligt LVU.
Förvaltningsrätten kom fram till att 16-åringens konsumtion av beroendeframkallande medel, hans våldsamma beteende och den tilltagande och allt grövre kriminaliteten gjorde att han var i behov av vård. Eftersom tidigare frivilliga insatser inte hade fungerat ansåg förvaltningsrätten att vårdbehovet inte kunde tillgodoses genom frivilliga åtgärder.
16-åringens offentliga biträde – en biträdande jurist vid en advokatbyrå – beviljades ersättning för motsvarande tio timmars arbete och inte som han själv ville med 14,3 timmar. Han överklagade beslutet till Kammarrätten i Göteborg.
Hans inställning framgår av kammarrättens avgörande:
”X (klienten) har under utredningstiden, innan målet avgjordes av förvaltningsrätten, avvikit från SIS behandlingshem. Detta faktum har inneburit mer arbete i form av diverse kontakter med behandlingshemmet, upprepade samtal från förvaltningsrätten, flera längre telefonsamtal med huvudmannens gode man, flera samtal med socialförvaltningen etc. än vad som hade varit fallet om huvudmannen funnits tillgänglig på behandlingshemmet.”
Kammarrätten instämmer nu i förvaltningsrättens bedömning. Kammarrätten skriver:
”I den kostnadsräkning som getts in till förvaltningsrätten har Y (juristen) som grund för angiven tidsåtgång för arbete om 14,3 timmar angett ett mängd åtgärder utan att precisera tidsåtgången för envar av dem. Förvaltningsrätten har därför inte haft tillräckligt underlag för att dra slutsatsen att de angivna åtgärderna sammantaget skulle motivera en arbetsinsats av den angivna omfattningen. Till detta kommer att den muntliga förhandlingen i förvaltningsrätten har pågått under endast femton minuter eftersom X inte infunnit sig.”
Juristens överklagande avslås därför.
Foto: TT
