En man hade mottagit 40 000 optioner med lång löptid, så kallade warranter, i ett företag där han varit styrelseledamot.
Skatteverket, som ansåg att warranterna var värdepapper, beslutade att höja hans inkomst av tjänst med drygt 1,7 miljoner kronor och hans inkomst av kapital med drygt 116 000 kronor för taxeringsåren 2009 till 2010.
Mannen hävdade dock att warranterna inte var värdepapper och att förmånsvärdet därför skulle tas upp som intäkt det beskattningsår som rätten utnyttjades eller överläts.
Efter överklagande till förvaltningsrätten konstaterade domstolen att warranterna skulle anses vara värdepapper eftersom företagets finanschef bekräftat att de var överlåtbara till tredje part. Överklagandet avslogs därför i den delen.
Förvaltningsrätten anmärkte sedan att det saknades marknad för att bestämma warranternas marknadsvärde men tog fasta på mannens åberopade värdering enligt den så kallade Black & Scholes-modellen.
KPMG, som tagit fram värderingen menade att warranternas marknadsvärde dock understeg sitt teoretiska värde och förespråkade en illikviditetsrabatt uppgående till 40 procent.
Till skillnad från Skatteverket ansåg förvaltningsrätten att KPMG tagit rimlig hänsyn till osäkerheten vid värderingen och biföll därför överklagandet i den delen.
Kammarrätten instämmer nu i förvaltningsrättens bedömning att warranterna är att anse som värdepapper som ska tas upp som intäkt det beskattningsår då förvärvet sker. Mannens överklagande avslås därför i den delen.
Kammarrätten instämmer även i underinstansens bedömning att förmånen ska tas upp till det belopp som KPMG:s värdering visar, eftersom Skatteverket inte gjort sannolikt att någon annan beräkning ger ett mer rättvisande värde. Skatteverkets överklagande avslås därför i denna del.
Foto: TT
