Försäkringskassan anför att länsrätten inte tagit hänsyn till vad kassan anfört gällande omfattningen av kvinnans arbete. Enligt kassan har hon haft begränsade inkomster under flera år. Även om hon under en begränsad period haft inkomster som talar för att hon haft en heltidsanställning anser kassan inte att det finns något samband mellan arbetet och besvären. Försäkringskassan uppger bland annat att kvinnan haft en krisreaktion vid ett tillfälle och att den kan anses utgöra en konkurrerande faktor.
Kvinnan anför en belastningsergonom vid ett arbetsplatsbesök funnit att arbetet hade inslag av ensidigt upprepade rörelser. Att besvären orsakats av flera faktorer talar inte mot att hon skadats i arbetet då hon är försäkrad i befintligt skick.
Länsrätten ansåg att 50 procent av kvinnans arbetsoförmåga hade samband med arbetsskadan. Domstolen biföll överklagande och förklarade att hon var berättigad till livränta från och med den 21 augusti 2003.
Kammarrätten i Göteborg anser inte att det medicinska underlaget visar att krisreaktionen utgör en konkurrerande faktor. Domstolen finner att övervägande skäl talar för samband mellan skadlig inverkan i arbetet och besvär i armar, händer, handleder och axlar. Försäkringskassans överklagande avslås.
Domare: Berit Nilsson, Leif Nyström, Jennifer Moore Peterson, Anna Samuelsson, Anna Elwin och Mats Werner.
Ombud: Förbundsjurist Phillip Eldon.
Fredrik Olsson
