DO ansökte nyligen om stämning mot ett charkföretag i Stockholm. Stämningen avser diskriminering av en ung kvinna som sökte anställning som styckmästarlärling.
– Jobbet är kallt, tungt och innebär tidiga morgnar och är därför inte för tjejer, fick den 18-åriga kvinnan höra när hon ringde för att få mer information om tjänsten.
Den arbetssökande kvinnan, som är nyutbildad kock, kan inte arbeta i restaurangbranschen på grund av allergi mot skaldjur – livsmedel hon inte skulle komma i kontakt med i arbetet som styckmästarlärling.
Kvinnan förklarade att hon som kock var van vid tuffa arbetsmiljöer, men företaget vidhöll sin uppfattning och uppmanade henne att söka andra typer av arbeten.
DO menar att företaget har behandlat kvinnan sämre än de män som sökt tjänsten. Därför stämmer DO företaget i Arbetsdomstolen för könsdiskriminering och yrkar att företaget ska betala 160 000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan.
Anders Wilhelmsson, som är processförare i målet, berättar att DO ännu inte fått något svaromål från charkföretaget, och därför inte kan gå in på företagets eventuella invändningar.
Men generellt har företag ”naturligtvis” rätt att ställa krav på att arbetssökande har den utbildning, erfarenhet och andra egenskaper som ett visst arbete kräver, konstaterar han.
– Om kraven däremot särskilt missgynnar en viss grupp som skyddas av diskrimineringslagstiftningen så måste man som arbetsgivare fundera på, och dessutom vara beredd på att förklara, varför kravet är nödvändigt.
Ett exempel på sådana krav är språkkrav, som generellt anses missgynna människor med invandrarbakgrund. Ett annat exempel är längdkrav, som särskilt kan missgynna kvinnor.
– Kan man inte förklara kraven på ett godtagbart sätt kan det handla om indirekt diskriminering, vilket alltså kan sägas förbjuda onödiga regler eller krav som särskilt drabbar en viss skyddad grupp, till exempel kvinnor.
Att en viss regel är välmenande spelar ingen roll, konstaterar Anders Wilhelmsson.
– Exempelvis har ett längdkrav som Volvo ställt ansetts indirekt diskriminerande av domstol, eftersom bolaget inte kunde visa att regeln var nödvändig. I det fallet var syftet att skydda de anställda i ett visst arbete från skador.
I fallet med charkföretaget menar DO att det handlar om direkt diskriminering.
– Anledningen till det är att kvinnan sorterats bort just för att hon är kvinna. Huruvida hon uppfyller kraven som arbetet ställer har enligt vår mening överhuvudtaget inte diskuterats eller beaktats av företaget, säger Anders Wilhelmsson.
I vissa situationer är det acceptabelt att ställa krav på att den är arbetssökande är man, men då måste detta vara ett verkligt och avgörande krav för arbetet.
– Till exempel behöver man inte beakta kvinnliga sökande till en manlig roll i en teaterpjäs. Men bortsett från sådana speciella undantagssituationer så har alla arbetssökande rätt att bli bedömda individuellt, utan förutfattade meningar om vad deras kön klarar av och inte klarar av.
Anders Wilhelmsson tror att de flesta arbetsgivare redan i dag är medvetna om att de är skyldiga att pröva varje ansökan individuellt.
– Oavsett utgång i detta mål så kan man ju hoppas att budskapet når fram även till några av de arbetsgivare som inte känner till sina skyldigheter i det här avseendet. Vi hoppas ju också alltid att den person som utsätts för diskrimineringen ska få någon form av upprättelse.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
