Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Justitieministern var oändligt tacksam över kungens beslut”

Nyheter
Publicerad: 2021-09-10 13:45
Riksmarskalken Fredrik Wersäll. Foto: Stefan Wahlberg/DJ

Efter att i decennier ha befunnit sig i rättsväsendets toppskikt valde Fredrik Wersäll kungen framför pensionen. För tre år sedan tillträdde han det högsta ämbete man kan nå inom hovet om man inte är av kunglig börd: riksmarskalk. DJ/Legally Yours har träffat den före detta riksåklagaren, rättschefen och hovrättspresidenten i ett öppenhjärtigt samtal på Kungliga slottet.

Tre år som riksmarskalk… Hur ser tillvaron ut?

– Med undantag för allt det där tråkiga som pandemin har medfört… Det här är ett kul och omväxlande arbete med många ingredienser och många spännande möten.

Vad gör en riksmarskalk?

– Jag är väl i det närmaste någon slags motsvarighet till generaldirektör för hovstaterna om detta hade varit en myndighet. Jag har i grunden tre uppgifter. Den första är att vara chef för de kungliga hovstaterna som består av cirka 300 anställda med allt vad det innebär. Den andra är att vara rådgivare åt kungen i viktigare frågor, vilket tar en stor del av min tid. Den tredje är att vara ingången för regering och riksdag till kungen. Jag har mycket kontakter med riksdagen och regeringskansliet.

Kung Carl Gustaf. Foto: Pontus Lundahl/TT

Hur får man arbetet som riksmarskalk?

– Det vet ju inte jag… Jag har inte forskat i hur det gick till när jag fick frågan. Men i min egenskap av hovrättspresident var jag tidigare ledamot av ordenskapitlet och har haft en del underhandskontakter med kungen. Kungen och jag träffades också i samband med att vi firade fyrahundraårsjubileum för Svea hovrätt. Då pratade vi mycket efter middagen och hade väldigt trevligt.

Vilken typ av relation har du och kungen?

– Den är väldigt förtrolig. Vi kan tala om allting och det måste vi kunna göra. Men min relation till kungen bygger helt på mitt ämbete och vi har alltså ingen personlig relation. Jag är kungens närmaste man som den högsta företrädaren för hovets organisation men sedan har kungen självklart andra rådgivare som jag inte känner till och inte heller har någon anledning att forska i. Kungen har ett enormt nätverk.

Hur ser den vardagliga arbetsrelationen ut? Hur tilltalar ni varandra?

– Jag skulle inte komma på tanken att säga någonting annat än ”ers majestät” eller ”kungen” beroende på hur samtalet faller sig. När jag träffar kungen första gången på dagen brukar jag säga ”god morgon ers majestät” men när man sedan sitter i samtal så säger jag nog oftast ”kungen”.

Hur tilltalar kungen dig?

– Han är ytterst artig mot mig och kallar mig normalt för riksmarskalken.

Hur var det för dig att försvinna från den juridiska arenan och rättsväsendet efter alla dessa år.

– Det var spännande att få lära känna en ny värld. Juristrollen har gett mig många erfarenheter från samhällslivet och många av dessa erfarenheter, inte minst de från regeringskansliet, har jag stor nytta av som riksmarskalk.  

– Jag saknar dömandet som jag alltid har tyckt är stimulerande. Och det kan jag säga – ibland saknar jag deltagandet i den rättspolitiska diskussionen också… Det kan klia i fingrarna men jag inser ju att det är uteslutet att riksmarskalken skulle kunna ha synpunkter på kriminalpolitik, miljörätt och annat sådant…

– Jag har kvar några uppdrag som jag tycker är förenliga med att vara riksmarskalk. Jag är fortfarande ordförande i Institutet mot mutor och jag skriver fortfarande för Norstedts Juridik när det gäller Brottsbalkskommentaren.

År 2006 var Fredrik Wersäll riksåklagare. Foto: Lars Pehrson/TT

Du kastades, med hull och hår, in i ämbetet och fick börja som riksmarskalk tidigare än det var tänkt med anledning av händelserna i Svenska Akademien som ju har kungen som högste beskyddare. Berätta.

– Det hela var ju förskräckligt. Man fick intrycket av att Svenska akademien begick någon slags kollektivt självmord genom att folk hoppade av. Genom den praxis som hade utvecklats var det inte tillåtet för ledamöterna att hoppa av och man kunde därför inte rekonstruera akademien med nya ledamöter. Det fanns därmed risk för att Svenska akademien inte skulle vara beslutsför.

– Jag blev kontaktat av dåvarande riksmarskalken och tog då själv kontakt med Johan Hirschfeldt (f.d. justitiekansler och hovrättspresident, reds anm.) som är mycket rättshistoriskt intresserad och kunnig på konstitutionella frågor. Vi diskuterade och forskade i frågan för att utreda vilken rättslig status Svenska akademiens stadgar har och inte minst vem som disponerar över stadgarna.

Vad kom ni fram till?

– Vi konstaterade att stadgarna lades fast av Gustav III genom ett kungligt brev 1786 och att kungen gjorde det i sin egenskap av kung och inte i sin egenskap av högsta person i statsrådet. Det var alltså inte fråga om någon författning där kunglig majestäts makt enligt senare grundlagsändringar har övergått till regeringen. Det kungliga beslutets status hade därmed inte förändrats över tid och vi uppfattade därför detta som att det var kungen personligen som fortfarande hade överhögheten över akademiens stadgar.

– I belysning av bland annat Europakonventionen är det dessutom självklart att ingen person ska kunna tvingas att vara medlem i en organisation mot sin vilja och sammantaget kom vi fram till att detta kunde klargöras genom att kungen förtydligade detta i stadgarna för akademien.

År 2015 var Fredrik Wersäll president i Svea hovrätt. Foto: Andres Wiklund/TT

Var det svåra frågor rent juridiskt?

– Ja, det här var ju helt ny materia men i slutänden kände jag ingen tvekan om att vi hade hamnat rätt. Jag vågar påstå att det här var den nyckel som låste upp det låsta läge som akademien befann sig i.

– Jag stämde av frågan med regeringskansliet och justitieministern var oändligt tacksam över att det var kungen och inte regeringen som behövde göra den där förändringen.

Har du förståelse för den diskussion som uppkom, om att kungen plötsligt fick en operativ roll som det i dagsläget inte är tänkt att kungen ska ha?

– Ja, jag tyckte att det var bra att den diskussionen kom upp men jag tror att den hade mer av ett statsvetenskapligt än juridiskt perspektiv. Vi kände oss trygga med beslutet och som jurist måste man förhålla sig formell och titta på vem det är som faktiskt har beslutanderätten, att kunna härleda detta genom normsystem och övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

Skulle frågan överhuvudtaget kunna prövas rättsligt av till exempel en domstol?

– Nej, vi kunde inte komma på hur detta skulle kunna prövas som rättslig fråga. Eftersom akademien var förtjust i förändringen så var det svårt att se vem som skulle kunna vara sakägare i en sådan process.

Hur ser Svenska akademiens framtid ut?

Svenska Akademiens Anders Olsson mitt under krisen 2018. Foto: Jonas Ekströmer/TT

– Vi har ju nu en helt ny akademi där hälften av ledamöterna är nya och en annan inriktning och ett annat förhållningssätt. Det som hände var ju en sorglig historia, förödande för akademiens trovärdighet med inställda Nobelpris och så vidare… Men utfallet tycker jag blev bra och jag har goda förhoppningar om att Svenska akademien nu, på sikt, ska återvinna det förtroende som man en gång hade.

Kungen genomförde nyligen förändringar när det gällde att avgränsa de officiella roller som medlemmarna av kungafamiljen ska ha. Detta gränsar ju till grundlagen och successionsordningen som riksdagen disponerar över. Var det ett svårt arbete juridiskt?

– Ja, det var det men man måste ha bakgrunden klar för sig. När kungen tillträdde som kung fanns det inte kvinnlig tronföljd. Monarkin hängde på en skör tråd. Sedan bildade kungen familj, det infördes kvinnlig tronföljd och kungafamiljen har vuxit. Från att ha haft två personer i tronföljden så har vi nu elva… Kungen har själv funderat på vem som ska ha de kungliga uppdragen och det var en av de första frågorna han tog upp med mig när jag hade tillträtt.

– Våren 2018 tillsattes en parlamentarisk utredning som bland annat skulle se över fördelningen av anslaget till hovstaterna och hur det kungliga uppdraget kunde utövas av ett begränsat antal av familjens medlemmar. Det här stämde väl överens med de funderingar som kungen själv hade haft under många år men det fordrade väldigt mycket konstitutionella funderingar för att klargöra situationen.

Kungafamiljen är stor och har elva tronarvingar enligt grundlagen. Foto: Jonas Ekströmer/Kungl. Hovstaterna

Vad kom ni fram till?

– Att den korrekta ordningen är att kungen själv, i sin egenskap av utövare av den kungliga husmakten, avgränsar sitt eget hus. Då blev det ett naturligt beslut för kungen att barnen till prinsparet och prinsessan Madeleine inte skulle ha ställning som kungliga högheter och därmed inte heller utöva kungliga uppdrag eller få ta del av det statliga anslaget.

Men enligt grundlagen har de ju fortfarande rätt att ärva tronen och statschefsämbetet…

– Ja… Så är det ju. Och skulle någonting osannolikt inträffa som innebär att man hamnar så långt ner i successionsordningen så kommer det att ställas andra anspråk på dem.

Hur ser kungens uppfattning ut när det gäller just successionsordningen?

– Kungen har ingen uppfattning om den. Det är ju svenska folket som har bestämt successionsordningen, det är en grundlag. Skulle vi få frågan i form av en remiss skulle vi säkert ha en uppfattning men inte i nuläget.

Gäller det även frågor om till exempel grundlagens krav på att tronföljaren måste ha en kristen tro och följa den rena evangeliska läran – någonting som ju ofta diskuteras i debatten?

– Ja, det är en historisk del av successionsordningen. Kungliga familjen är dessutom rätt kyrklig av sig, de har en levande relation med kyrkan. Hovförsamlingen ligger kungen och kungafamiljen varmt om hjärtat och vi har regelbundet församlingsaftnar här där kungafamiljen deltar.

Hur ser kungens intresse för juridiken ut?

– Han har ett stort intresse för det kungliga uppdraget och de konstitutionella ramarna för utövandet av statschefsämbetet. Det är ju väldigt viktigt vad kungen säger i samband med till exempel riksdagens öppnande, statsbesök och liknande. Men han ser den konstitutionella juridiken som ett verktyg för sin ämbetsutövning mer än att han fördjupar sig i de specifika bestämmelserna.

Gripsholms slott. Foto: Gomar Swahn/Kungl. Hovstaterna

Hur har pandemin påverkat hovets ekonomiska situation?

– Vi har en väldigt slimmad organisation och det lider vi av. Vi har inga marginaler vilket har ställts på sin spets under pandemin. Kungliga hovstaterna har ett anslag på ungefär 140 miljoner kronor. En del går till kungafamiljen och deras arbete men merparten går till att sköta den här verksamheten.

– Anslaget har legat stilla under väldigt många år – trots att samhället har förändrats, kravet på säkerhet har ökat, kravet på bättre arbetsmiljö har ökat, anspråken på kungafamiljen att delta i olika programverksamheter har ökat och så vidare… Det har vi hanterat genom intäkter från visning av de kungliga slotten. År 2019 hade vi 1,6 miljoner besökare och det ledde till intäkter på över hundra miljoner kronor som har kunnat finansiera nödvändiga moderniseringar av organisationen.

– I och med pandemin så gick ju det där rakt genom golvet – från drygt hundra miljoner i intäkter till 20-30 miljoner förra året och vi kommer att landa på samma nivå i år. Vi är alltså väldigt beroende av visningsintäkterna och när de försvinner så försvinner också finansieringen av verksamheten.

Hur ser monarkins framtid ut?

– I dessa Twittertider, då det ofta inte finns utrymme för åsikter och uppfattningar som tar längre tid att uttrycka än 15 sekunder, är monarkins riktiga styrka långsiktigheten och kontinuiteten. År 2023 har kungen suttit 50 år på tronen. Samma år har vi haft arvsmonarki i 500 år. Styrkan är långsiktigheten – förmågan att vara en samlande gestalt för landet.

Har du förståelse för diskussionen om statsskickets grunder, argument som framförs från till exempel Republikanska föreningen om monarkins vara eller icke-vara?

– Absolut! Ett land utan konstitutionell diskussion är ett fattigt land. Det är självklart att man måste ha en diskussion om statschefsämbetet och grundlagarna i en levande demokrati. Det vore ledsamt om vi inte hade det. Sedan kan det ju finnas inslag i den diskussionen som man kan vara mer eller mindre positiv till…

Du har ju själv suttit som ordförande i Pressens Opinionsnämnd i många år. Hur ser du på mediernas rapportering kring kungahuset?

Pressuppbåd vid Stockholms slott. Foto: Bertil Ericson/TT

– Om man säger så här… Jag är tacksam för att vi inte har engelsk press i Sverige. Även den svenska pressen kan tänja på gränserna men där tror jag inte att det är de medier som ligger under systemet med Pressens Opinionsnämnd som är de värsta syndarna. Det är andra… ingen nämnd och ingen glömd.

Berätta hur det går till när kungen utser sin advokat, den så kallade hovauditören, som sedan den 1 juli i år är advokaten Lena Frånstedt Lofalk?

– Det går till så att vi som känner till ämnesområdet gör en inventering och tar hjälp av vissa utomstående personer som jag inte vill berätta vilka det är. Vi gör en bruttolista på tänkbara kvalificerade kandidater som vi presenterar för kungen som sedan fattar beslutet.

Advokaten Lena Frånstedt Lofalk är kungens hovauditör sedan i somras.

– Det är väldigt bra om man är allsidig och har ett brett juridiskt spektrum som hovauditör men när det är nödvändigt tar vi också in specialistkompetens från andra advokater inom till exempel fastighetsrätt, arbetsrätt och kulturarvsfrågor.

Sist men inte minst: Du fyllde 70 år samma dag som kungen fyllde 75 år på Valborgsmässoafton i år. Hur länge blir du kvar som riksmarskalk?

– Jag har inget tidsbegränsat förordnande och utgångspunkten är att jag blir kvar så länge kungen tycker att jag ska vara kvar och så länge jag tycker att jag klarar av det på ett bra sätt.

Sveriges riksmarskalk – Fredrik Wersäll

Född 1951 i Uppsala

Juris kandidatexamen vid Uppsala Universitet år 1976

Tidigare bl. a. rättschef i justitiedepartementet, justitieråd i Högsta domstolen, riksåklagare och president för Svea hovrätt

Gift med Anna Wersäll sedan år 1974

Anna och Fredrik Wersäll vid galamiddag på Stockholms slott år 2021. Foto: Anders Wiklund/TT

Tre vuxna barn – två döttrar och en son

Bor: tjänstebostad på Kungliga Djurgården (där han betalar bruksvärdeshyra efter förhandlingar med Hyresgästföreningen)

Senast lästa bok: Jag läser två samtidigt: ”Ruth Bader Ginsburg: a life” av Jane Sharron De Hart och ”Ett nytt land utanför mitt fönster” av Theodor Kallifatides

Senast sedda film: Anna och jag såg den danska filmen ”En runda till”

Musik: Leonard Cohen är en av mina absoluta favoriter.

FAKTA – riksmarskalksämbetet

Riksmarskalken är hovets högsta tjänsteman och chef för Kungliga hovstaterna.

Fredrik Wersäll är den 47:e riksmarskalken sedan ämbetet inrättades år 1607 och den nuvarande kungen Carl Gustafs åttonde riksmarskalk i ordningen.

Till sin hjälp har riksmarskalken ett kansli med en kanslichef och hovsekreterare. Till Riksmarskalksämbetet hör också Hovets personal- och ekonomiavdelning.


Dela sidan:
Skriv ut: