”Juristers existensberättigande – en av de viktigaste frågorna när AI tar enorma kliv”

Utvecklingen tar enorma kliv och AI-robotar kan redan spotta ur sig analyser, rättsutredningar och skadeståndsberäkningar med en förvånansvärt hög träffsäkerhet.
Det säger Jenny Kallerman, bolagsjurist och ny ordförande för fackförbundet Akavia, som lyfter fram digitaliseringen som en av branschens viktigaste frågor.
”Det är viktigt att vi vågar fråga oss vad vi har för existensberättigande när sådana här funktioner finns. Jag tror att svaret ligger i mänskliga egenskaper. En AI-robot måste fyllas med information och kodas av någon.”

Jenny Kallerman har i många år arbetat som bolagsjurist och är sedan knappt två år tillbaka head of legal för en division på det börsnoterade teknikkonsultbolaget AFRY.

Parallellt med sitt juristarbete har hon varit fackligt engagerad och suttit i styrelsen för fackförbundet Akavia med 130 000 medlemmar. I slutet av november valdes hon till ny ordförande för förbundet – ett uppdrag som enligt henne själv förpliktigar.

– På det hela taget känns det väldigt bra, spännande och lite nervöst. Det gäller att leva upp till förväntningarna, att leverera på det sätt som medlemmarna har rätt att förvänta sig.

– Jag har i och för sig alltid haft ett medlemsfokus, varit fackligt intresserad och aktiv men rollen som ordförande innebär en annan typ av ansvarstagande där jag är den som ytterst ska representera medlemmarna och hela förbundet.

– Det är ett stort uppdrag som ställer krav.

Ordförandeposten är, till skillnad från i många andra förbund, inte en heltidssysselsättning.

– Så är det i Akavia. Det där ser ju olika ut i de i olika Saco-förbunden men i Akavia har vi valt att ordföranden ska finnas kvar i den verklighet där våra medlemmar finns.

– För min del passar det bra. Jag har en heltidstjänst som jag trivs jättebra med och vill behålla. Jag finns kvar där med de vardagsutmaningar som jag själv gillar och som våra medlemmar sitter med i sin arbetssituation. Den dimensionen tycker jag är viktig.

– Sedan handlar det så klart om att få ihop min heltidstjänst med uppdraget som ordförande för Akavia.

Det låter tungt arbetsmässigt.

– Så här långt har det fungerat bra. Det handlar om att kunna decentralisera saker, att arbeta i team. Vi har en fantastisk styrelse och ett fanstatsikt kansli som är väloljade och välfungerande.

– Det som är så häftigt med att vara en medlemsstyrd organisation är att vi är så många som hjälps åt. Vi har förtroendevalda som sitter centralt, lokalt och i professionsföreningar, sektioner och fokusgrupper.

– Att leda en sådan organisation är ganska coolt.

Hur påverkar ordförandeskapet din vardag och arbetssituation rent konkret?

– Någon fin plan för detta finns faktiskt inte men jag har haft samtal med mina chefer om att jag nu har gått in i ordföranderollen på Akavia.

– Det finns en jättefin förståelse för det och att jag också måste kunna hantera  det här uppdraget parallellt.

– Så även på mitt arbete, precis som inom Akavia, handlar det om att hitta sätt att samarbeta.

–

Vilka är de viktigaste frågorna för Sveriges jurister just nu?

– När det gäller juristbranschen så vill jag gärna lyfta fram digitaliseringen, jämställdheten och frågor som gäller arbetsbelastning och arbetsmiljö.

– Som fackförbund vill vi ju i första hand verka så att vi underlättar för våra medlemmar att kunna ha ett bra arbetsliv. Och där har du tre viktiga frågor i det avseendet.

Om vi börjar med digitaliseringen. För två år sedan skrev du en debattartikel i Dagens Juridik om kravet på digitaliseringen av rättsväsendet. Hur ser det ut idag tycker du?

– Det som ligger närmast runt hörnet är nya AI-robotar som gör det som vi då förutspådde skulle komma, det vill säga robotar som kan spotta ur sig analyser, rättsutredningar, kravbrev, skadeståndsberäkningar och liknande med en förvånansvärt hög träffsäkerhet och tillförlitlighet.

– Den fråga som uppkommer är: vad kan då vi jurister tillföra? Kan det arbete som vi hittills ha genomfört med vår kompetens och intelligens så småningom ersättas av digitala lösningar, av AI?

– Vi måste våga ställa oss den frågan för att kunna ge ett ärligt svar.

Vad tror du själv – hur ser ditt svar ut?

– Om svaret är ja så måste vi tillföra någonting annat. Personligen tror jag att det kommer att handla om att vi trots allt är individer med mellanmänskliga relationer till varandra och inte minst till våra uppdragsgivare.

– Vi förstår vad våra uppdragsgivare är ute efter när det gäller hur analys och kommunikation måste se ut för att träffa rätt i produktionsbilden.

– Vi kan lyssna in, vi kan filtrera budskap och paketera utifrån uppdragsgivarens behov.  

Hur ser din analys ut för Akavias medlemmar?

– Att vi  trots allt är människor. Du har förtroende för en mänsklig jurist eftersom vi kan ha empati och det kan inte en robot ha. Förmågan att kunna lyssna och förstå andra människors behov och få andra människor med sig i en viss riktning är en viktig del av juristrollen. Konflikthantering där känslor bubblar upp, förhandlingsteknik och medling… Där tro jag aldrig att AI kan slå en människa.

– Vissa saker måste vi arbeta mer med redan på juristutbildningen, så kallade mjuka värden. Till exempel att läsa in människors beteenden, förstå vad detta beror på och klara av att möta det med vår egen självkänsla, självinsikt och självbild.

– Och vi måste förstå att det här är en verklighet som vi måste förhålla oss till.

Kommer juristerna att bli ett komplement till AI eller tvärt om?

– Man vill ju hoppas på det senare. Och det ska sägas: det finns ganska mycket tråkiga arbetsuppgifter som man faktiskt kan slippa att behöva göra om de kan genomföras genom automatiserad effektivisering.

– Sedan ska man ha klart för sig att en AI-robot som levererar en analys först måste fyllas med information och kodas av någon som har gjort urval  utifrån olika kompetenser, infallsvinklar och mänskliga behov.

– Det handlar om att filtrera, prioritera och kanske framförallt värdera de fakta som sedan ska ligga till grund för ett utkast, till exempelvis ett avtal eller en dom.

Typiska bedömningsfrågor som till exempel bevisvärdering och proportionalitetsbedömningar?

– Exakt! När det gäller den typen av bedömningar och analyser så hoppas och tror jag att vi människor kommer att spela den avgörande rollen – även om det är förbluffande vad AI kan göra.

– Alla står inför detta och utvecklingen tar enorma kliv som vi inte kan ducka för.

Hur ser du på Akavias roll som fackförbund i denna utveckling?

– I det här perspektivet är det viktigt att vi vågar fråga oss vad vi egentligen har för existensberättigande när sådana här funktioner finns. Jag tror att svaret ligger i just de mänskliga egenskaper som vi pratar om nu.

– Och här ser jag ett viktigt uppdrag för en organisation som Akavia: Hur hjälper vi våra medlemmar att komma till sin rätt så att deras kompetens lyfts fram på bästa sätt på arbetsmarknaden, så att de kan samverka med robotar och automatisering för att åstadkomma det bästa möjliga resultatet.

Din andra fråga handlar om jämställdhet. Hur ser du på den frågan för juristbranschen?

– Det finns en del övrigt att önska även om vi ser en positiv utveckling. Framförallt genom att man faktiskt börjar ta frågorna på större allvar.

– På många affärsjuridiska byråer förstår ledningen att det inte längre är självklart att kunna rekrytera och behålla talanger om det inte finns en verklig värdegrund att stå på i de här frågorna utan bara påståenden om jämställdhetsarbete som aldrig genomförs i verkliga livet.

– Om man som byrå, eller vilken arbetsplats som helst, bara har män som sitter i ledningsgruppen och styrelsen så blir det idag väldigt synligt att man har både strukturella och kulturella problem.

Hur bör jämställdhetsarbetet fungera?

– Man bör till att börja med fråga sig hur det egentligen ser ut. Befrämjar man det arbete som man påstår är så viktigt? Lägger man resurser på att följa upp detta arbete genom att sätta upp mål som man strävar mot och sedan utvärderar i efterhand?

– Om vi ska ha fler kvinnor i ledande positioner så måste det finnas en äkta nöjdhet när det gäller jämställdhetsarbetet. Den typen av kliv framåt ser jag som positivt och det finns många goda exempel på det idag.

– Där vill vi vara med och facilitera som förbund, att fortsätta att främja den utvecklingen.

Hur ser man på det här från beställarsidan – där ju du själv befinner dig?

– It takes two to tango… Om man som beställare av juridiska tjänster inte ställer krav på hållbarhet i form av till exempel ett framgångsrikt jämställdhetsarbete, på taxonomin, så bidrar man i värsta fall till att cementera en bisarr kultur.

– Vid upphandling ska man alltså begära att det finns ett dokumenterat jämställdhetsarbete. Det skapar en annan medvetenhet hos byråerna och en högre kvalitet på produkterna. Mångfald är bra för produktivitet och förståelse av kundens behov.

Idag är sex av tio juriststudenter på våra universitet kvinnor. Varför är det så?

– Det finns sannolikt flera orsaker. Det kan vara så att delar av utbildningssystemet och den svenska grundskolan ibland är mer anpassad för tjejer men det kan även finnas omedvetna förväntningar på hur flickor och pojkar ska vara och vad de ska studera.

Och på universitetsnivå?

–  Kanske attraheras kvinnor oftare  av juristrollen eftersom den är mer mångfacetterad nuförtiden.

– Man måste kunna kommunicera med sina klienter, visa förståelse, läsa av stämningar, fånga upp behov, tolka in och arbeta alltmer med det segmentet. När de här egenskaperna och förmågorna efterfrågas och värdesätts i större utsträckning kan juristyrket kännas som ett naturligt val för fler, inte bara kvinnor.

– Jag påstår inte att kvinnor är bättre på sådant än män. Däremot tror jag att fler kvinnor, av olika skäl, söker till juristutbildningen nu än förr i tiden.

Kan den ojämna könsfördelningen till slut bli ett problem? Finns det en gräns som inte får passeras? Idag är det 60-40 på utbildningarna – är 70-30 OK?

– Först och främst måste man ställa sig frågan vad en sådan gräns fyller för funktion. Är situationen till nackdel för juristbranschen och dem som arbetar där? Man måste adressera problemet utifrån vad det är.

– Men någonstans går givetvis gränsen för en ojämn fördelning. Och när man börjar närma sig den gränsen måste man ta tag i det – helst innan det är för sent.

– I grund och botten handlar det om mångfald.

Kan du utveckla det?

– Det gäller inte bara kvinnor och män utan även var vi kommer ifrån i världen och i Sverige, det gäller även människor med funktionsnedsättningar och så vidare.

– Vi behöver jämställdhet och lika fördelning av olika människor inom alla yrken. Det gäller alla branscher, från juristbranschen till vården.

– Det allra bästa är när vi har olika bakgrund, erfarenheter och perspektiv. I synnerhet när vi arbetar med människor och ska tillvarata människors intressen. Då är det inte bra att alla är stöpta i samma form.

Din tredje fråga för juristbranschen gäller arbetsmiljö och arbetsbelastning. Hur ser du på det?

– När det gäller arbetsmiljö vill jag särskilt lyfta fram kollektivavtalet, även kallat juristavtalet som Akavia och Almega Tjänsteföretagen tecknade i fjol.

– Genom kollektivavtalet skapar vi basen för trygghet och bra anställningsvillkor för anställda på advokat- och juristbyråer.

– Avtalet är skräddarsytt för den verksamhet som bedrivs vid advokat- och juristbyråer, verksamheter som har speciella förutsättningar och därmed kräver särskilda lösningar.

Hur ser det ut praktiskt när det gäller arbetsbelastning och arbetstid?

– Det här en del av den kulturförändring som just nu styrs av framförallt våra yngre medlemmar. De vill inte längre arbeta utifrån ett perspektiv med det totala kravet på tillgänglighet och ständigt kvälls- och helgarbete.

– Den yngre generationen är bättre på att markera hur de ser på work-life-balance. Att sätta en prestige i att arbeta 70 timmar i veckan innebär att det blir väldigt svårt att kombinera sitt arbete med andra värden i livet som familj, vänner och fritidsintressen…

– De här måste branschen möta och det gäller både arbetsgivare och oss som fackförbund. Vi måste kollektivt skapa förutsättningar för ett så bra och hållbart arbetsliv som möjligt.

En undersökning som Akavia nyligen genomförde bland era medlemmar visar att nio av tio chefer måste arbeta övertid för att överhuvudtaget klara av sitt arbete.

– Det där är både en ledningsfråga och en personfråga – att man vill göra ett bra jobb och finnas till hands för sina anställda.

– När ens team frågar efter stöd och hjälp så är det nära till hands att man som chef rycker ut och lägger sina egna saker åt sidan. Jag får ta det sen, jag får göra det ikväll…

– Till stor del handlar det om struktur och planering men också om hur vi vill ta oss an uppgiften och känna ansvar för uppdraget. Ytterst är det en ledningsfråga, att ledningen förstår förutsättningarna för sin egen organisation och verklighet.

Hur ser lösningen ut?

– Ett steg närmare en lösning är i alla fall att vi hjälps åt och förstår vad som krävs för att arbetsgivarna i förlängningen får behålla de här duktiga högpresterade medarbetarna som har chefspositioner – och som också ställer krav på work-life-balance.

– Antingen går de rakt in i väggen eller också förstår de i god tid att de är på väg in i väggen och då säger de upp sig för sin egen hälsas och sin livssituations skull. Och det är ju ingen betjänt av – allra minst deras arbetsgivare.

– Det kostar alltför mycket pengar och tid att rekrytera ny arbetskraft, i synnerhet på chefsnivå. Och det vet alla företag och om de inte gör det så blir de varse detta när de väl förlorar en kvalificerad medarbetare.

Vilket ansvar vilar på cheferna själva?

– Man ska inte underskatta det personliga ansvaret men arbetsgivaren måste också skapa förutsättningar för att kunna ta det personliga ansvaret för cheferna i en organisation.

– Det gäller även den egna arbetssituationen och möjligheten till planering för chefer. Vi på Akavia hjälper gärna både våra medlemmar och deras arbetsgivare att förstå det och hur man gör detta på bästa sätt.

Hur går det till?

– Att skapa förståelse för att det alltså ligger i allas intresse.

– Om våra medlemmar mår bra så kommer de att göra ett bättre jobb och när de gör ett bättre jobb så kommer inte bara de själva bättre till sin rätt utan det blir också ett bättre resultat för arbetsgivaren och i förlängningen ett bättre samhälle, ekonomisk utveckling och så vidare.

– Det handlar bland annat om att ges möjlighet att se över teamens storlek, de rapporteringslinor man använder, förväntningar på tillgänglighet, antalet möten och så vidare.

Sist men inte minst – hur ser affärsjuristens roll i förändring ut?

– Jag tror att man ser en allt större palett för juristrollen än att den bara ska passa in i en mall där juristen ska klara av att se hur ett optimalt avtal borde se ut eller hur en tvist kan lösas på det mest optimala sättet.

– Vi jurister kan bidra till att optimera så mycket mer i affären. Men det kräver också att vi klarar av att frigöra oss från den traditionella juristrollen och försöka förstå den affär som vi är en del av.

Hur ska juristerna göra för att inte ses som bromsklossar med både hängslen och livrem?

– Det ställer krav på deltagande i allt från operationella till finansiella frågor, att vi finns med i den stora analysen och kan vara relevanta för verksamheten och inte bara när det gäller att dra slutsatser i en legal fråga.

– Nyfikenhet är en bra egenskap för att kunna levererar ett svar. Nyfikenhet och lyhördhet. Man kan inte sitta i sitt hörn, eller i värsta fall på sina höga hästar, långt borta i juridikens värld om man vill vara med från X till Y.

Hur mycket handlar det om att marknadsföra affärsjuristen som en bredare tillgång?

– Mycket! Med den juridiska metoden kommer man ofta ganska långt även utanför juridikens värld.

– Det handlar om att kunna leverera nyanser i affärsprocessen och inte bara ge svar på frågor om vad som är juridiskt rätt och fel.

– Jurister har inte alltid haft en sådan öppen attityd i näringslivet men idag vågar jag påstå att ett affärsorienterat förhållningssätt är ett krav i samband med juristrekryteringar.

FAKTA – Jenny Kallerman, bolagsjurist och ordförande för fackförbundet Akavia

Född: 1973, Huddinge

Jur.kand: 1998, Lunds universitet

Aktuell: Ny ordförande för fackförbundet Akavia

Övrigt: Ledarskapsutbildningar. Tidigare bolagsjuristkonsult med eget företag.

Bor: Enskede i södra Stockholm

Familj: Gift med Edward, en 18-årig son och en 14-årig dotter.

På fritiden: Åker längdskidor, lagar mat och seglar på sommaren.

FAKTA – fackförbundet Akavia

Akavia bildades år 2020 genom ett sammangående mellan de tidigare fackförbunden Jusek och Civilekonomerna och är idag det tredje största förbundet inom Saco.

Akavia är politiskt obundet.

Akavia har cirka 130 000 medlemmar bland jurister, samhällsvetare, IT-akademiker, personalvetare och kommunikatörer. 30 000 av medlemmarna är studenter.

Akavia betyder den akademiska (aka) vägen (via).

Läs mer på Akavias hemsida.