För en tid sedan hörde jag en sorglustig historia om en av de större svenska tingsrätterna. En lagman ringde upp till en tidning jag medverkat i där jag i skarpa ordalag kritiserat regeringsrättens utslag i ett av senare års många spelmål. Lagmannen ville göra tydligt att han varit tvungen att plocka bort tidningen från tingsrättens väntrum eftersom det inte är lämpligt för tingsrättens besökare att läsa den typen av kritik. Jag kan inte mer än le åt händelsen. Men det finns något tragiskt i detta, något jag inte gillar och något som bygger skarp kritik mot svenska jurister i allmänhet och domarkåren i synnerhet. (Oj vad ”juristigt” jag skrev det där sista.)
Många svenska jurister är alltför bleka och rädda för att göra fel – det är bättre att mumla något om ”rättssäkerhet” än att riskera kritik från kollegor och andra. I tisdags i Svt-programmet Uppdrag granskning fick Socialstyrelsens chefsjurist mycket mediautrymme. Jag har sällan sett en så intetsägande och rädd person, på en så pass viktig position, sitta och stamma fram otydligheter för att undvika att medge att Socialstyrelsen uppenbart har gjort fel. Och han är tyvärr inte ensam. Min tidigare kritik av regeringsrätten, denna juridikens ”ändhållplats”, väckte stor anstöt hos delar av juristkåren – ”inte får man väl säga så om regeringsrätten?”. Det är nämligen så i Sverige att domstolarna är en av de mest anonyma maktfaktorerna och medborgarnas avstånd till dem är mycket stort. Vi ser domstolarna som abstraktioner, negativa platser. Obehaget bygger avstånd och avstånd bygger murar. Kritik av domstolarna avfärdas som rättshaveri och endast domares sexualbrott väcker intresse. EG-rättslig inkompetens möts med en gäspning eller betraktas som en irriterande fluga.
I mina uttalanden om regeringsrätten finns det viktiga skäl till kritik. I det aktuella målet Ladbrokes vs. Svenska staten bestod regeringsrätten bland andra av domaren Nils Dexe. I sitt tidigare yrke arbetade Nils som rättschef på finansdepartementet och där var han den person som skrev delar av lotterilagen. Nu hade Nils plötsligt blivit regeringsråd och vips skulle han döma huruvida den lag han själv skrivit, är förenligt med EG-rätten. Jävig? Nej, absolut inte, sa regeringsrätten när vi anförde jäv. Detta ärende ligger nu i fas 2 hos Europadomstolen i Strasbourg. Intressant att notera att regeringsrätten självt avgjorde huruvida dom själva är jäviga….
Jag vill se fler jurister vars ledord är integritet och rättskänsla och som vågar stå upp när det blåser sjukt snålt. Ja, jag vet. Alla ni som läser detta nu blir förnärmade eftersom ni tycker att jag hoppar på er och vem f-n är jag att säga detta? Men vad jag menar är att jag vill se fler personer som vågar ta fajten för det som alla vet är rätt, som vågar säga obehagliga sanningar och som vågar ta skit på grund av tidigare, felaktigt, agerande.
Sådärja, då var min första krönika för Dagens juridik klar. Bara helt kort några viktiga reflektioner inför våren. Se upp för Djurgårn fotboll, 3-0 på Vångavallen i måndags bådar gott. Bestäm dig för om du gillar de där sjukt stora solglajjorna som varenda stureplans-stekare kommer att bära i sommar. Jag säger nej. Och slutligen: sköt din träning i sommar. Kom igen nu, du använder din hjärna hela dagarna och är en grym jurist och visst har du tid att löpträna lite. NEJ, golf räknas inte – det är inte en sport.
Hej
Douglas
