”Jurister tenderar ibland att undvika naturvetenskaplig litteratur”

Konceptet utsläppshandel är relativt nytt och det har betydelse för instrumentets framtida utveckling och användning hur det från rättsligt håll betraktas, uppfattas och analyseras idag. 

Från början var det tänkt att boken ”Att ransonera utsläppsutrymme” endast skulle behandla själva handeln inom det europeiska handelssystemet, EU ETS, ur ett miljörättsligt perspektiv.

– Men ganska snart stod det klart att det inte gick att isolera en företeelse inom systemet.  Det europeiska och det internationella handelssystemet är kopplade till varandra på ett sätt som gör att greppet måste vara större om det miljörättsliga perspektivet ska få någon relevans, konstaterar författaren Christina Olsen Lundh.

Boken har två huvudsyften. Till att börja med är ambitionen att beskriva och förklara utsläppshandelsinstrumentets struktur och uppbyggnad i allmänhet, och inom Kyotohandeln samt EU ETS i synnerhet. Det är själva regleringen som står i fokus.

Beskrivningen och systematiseringen av reglerna ligger sedan till grund för det andra syftet; nämligen att analysera utsläppshandeln som ett miljörättsligt instrument.

– Traditionellt betraktas utsläppshandel som ett incitamentsbaserat system och klassificeras som ett ekonomiskt styrmedel. Precis som många andra ekonomiska styrmedel, till exempel skatter, så måste det till lagstiftning för att genomföra instrumentet. Det är den lagstiftningen som analyseras mot en teoretisk modell som syftar till att visa på huruvida regleringen kan bidra till en utveckling som inte är alltför ohållbar.
 
Christina Olsen Lundhs förhoppning är att alla som av olika skäl är intresserade av klimatfrågan, utsläppshandelskonceptet och regleringen i de två nämnda systemen ska få ut något av boken.

– Detta oavsett om det är miljörättare, naturvetare, miljöekonomer eller ”bara” allmänt intresserade. En tänkt målgrupp är också politiker som ska fatta beslut kring frågor om klimatpolicys och utsläppshandel.

Förhoppningen har i viss utsträckning också påverkat bokens innehåll.

– Jurister tenderar ibland att, i den mån det är möjligt, undvika naturvetenskaplig litteratur, varför själva växthusgasproblematiken beskrivs relativt utförligt. En grundläggande förståelse för olika naturliga mekanismer som till exempel kolets kretslopp, upptag i sänkor, mekanismer för abrupta klimatförändringar etcetera är dessutom nödvändigt för att i analysen kunna anlägga det miljörättsliga perspektiv som åsyftas.

De ekonomiska teorier som ligger till grund för utsläppshandeln beskrivs också, främst för att förklara hur konceptet uppkommit, men också för att visa på den samstämmighet som faktiskt råder mellan dessa teorier och miljörättsliga teorier; samstämmighet angående hur ett miljörättsligt instrument bör utformas. De internationellrättsliga, EU-rättsliga och nationellrättsliga ramar som utsläppshandelssystemen placerats inom förklaras också utförligt.

– Tanken är att en läsare som inte har juristbakgrund ska kunna bilda sig en uppfattning om den rättsliga miljö som de båda systemen ska genomföras i.

I första hand är boken skriven som en avhandling i miljörätt; den rättsliga analysen är teoretisk såtillvida att den inte utgår från en önskan om att finna en prognos för hur rättstillämpningen kan eller bör komma att te sig.

– De praktiska inslagen är överhuvudtaget mycket få. Användbara för handboksändamål är dock de kapitel som beskriver och systematiserar regleringen i klimatkonventionen, Kyotoprotokollet och handelsdirektivet.

Enligt Christina Olsen Lundh är gråga om en bok att läsa tillsammans med andra böcker i ämnet. Dock skiljer sig boken genom angreppssättet.

– Såväl de ekologiska och ekonomiska perspektiven dels på klimatfrågan, dels på utsläppshandel som en bidragande lösning av problematiken, beskrivs men det är det juridiska resultatet, själva regleringen, som analyseras. Ett värde ligger också i att den samlade bilden ges på svenska.

Boken är helt aktuell med avseende på de två analyserade handelssystem som just nu är ikraft. Även utformningen av EU ETS post 2012 beaktas.

– Boken gick till förlaget i slutet av januari, det vill säga strax efter Köpenhamnsmötet. Det fanns då inte tid att i något större utsträckning beakta vad som hänt, eller snarare, inte hänt, där. Å andra sidan är ju Kyotoprotokollet ikraft fram till 2012.

Rapporteringen är väldigt intensiv kring allt som rör klimatfrågan, det gäller såväl vetenskapliga artiklar som massmedier, konstaterar Christina Olsen Lundh.
 
– Den stora svårigheten, som inte är att förringa, är att sovra bland informationen eftersom det är svårt att hinna läsa allt som skrivs. På den internationella nivån händer det saker i princip dagligen med utspel från olika länder eller grupper av länder. Väldigt aktuellt just nu är till exempel det amerikanska lagförslaget från senatorerna John Kerry och Joseph Lieberman. I övrigt är det ländernas ageranden inför COP 16 i Mexico som är mest intressant att följa liksom diskussionerna kring EU:s klimatmål.

Enligt Christina Olsen Lundh kan utsläppshandel ses som ett sätt att etablera en prissignal och internalisera miljökostnader, men det kan också ses som en metod för att sätta en kollektiv utsläppsgräns för ett stort antal källor.

– Om utsläppen minskar radikalt, till exempel på grund av lågkonjunktur, som just nu är fallet inom Europa, så rasar också priset på kvoter eftersom efterfrågan minskar. Därmed kan prissignalen som handeln förväntats etablera bli lägre än beräknat eller helt utebli. Instrumentets utsläppsreglerande funktion kvarstår dock; det sätter en gräns för de maximala utsläppen som tillåts äga rum från sektorn ifråga.

Christina Olsen Lundh är verksam som forskare på Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se