Juristbyrån stämde sin före detta klient – ett företag – vid Örebro tingsrätt för ett obetalt ombudsarvode.
Enligt juristbyrån hade man per telefon med klientenen hade förklarat att byrån tar 1 500 kronor i timmen exklusive moms och att man aldrig arbetar mot fast arvode.
Klienten vann i tingsrätten
Klienten, å sin sida, hävdade att de hade kommit överens per telefon om ett fast arvode om 7 500 kronor.
Juristbyrån lämnade, enligt tingsrätten, endast vaga uppgifter om vad som verkligen hade sagts under telefonsamtalet. Ex-klientens företrädare kunde däremot under sanningsförsäkran och med två vittnen intyga att en överenskommelse om fast pris hade träffats.
Tingsrätten lade därför den tidigare klientens uppgifter till grund för sin bedömning och gick på ex-klientens linje.
Domen överklagades till Göta hovrätt som däremot valde att gå på juristbyråns linje.
Hovrätten hänvisade till ett flertal prejudikat från Högsta domstolen:
”Innebörden av dessa avgöranden kan sammanfattas så att i ett fall som det förevarande, där t.ex. 51 § konsumenttjänstlagen inte är tillämplig, är det numera den som påstår fast pris som har bevisbördan för detta. Någon sådan bevislättnad som Högsta domstolen har fastslagit på en del andra rättsområden kan inte utläsas av dessa rättsfall, och är enligt hovrättens bedömning inte heller aktuell i en tvist mellan två näringsidkare.”
Hovrätten fortsatte:
”Det förhållandet att kärandebolaget säljer juristtjänster, och borde förstå vikten av skriftliga avtal, ändrar inte denna bedömning. Hovrättens utgångspunkt är därför att AB (ex-klienten), vars företrädare enligt egen uppgift driver en inte obetydlig näringsverksamhet, har sedvanlig bevisbörda för att det finns ett avtal om fast pris.”
22 500 kronor
Även om vittnena hade en bestämd uppfattning om vilket pris som hade avtalats över telefon hade de visat en betydligt större osäkerhet om samtalets innehåll i övrigt, ansåg hovrätten.
Vid en samlad bedömning hade den tidigare klienten inte bevisat att det förelåg en överenskommelse om fast pris, ansåg hovrätten. Den yrkade ersättningen på 22 500 kronor var därför skälig.
Högsta domstolen beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i frågan. Hovrättens dom står därmed fast.
Foto: Leif R Jansson/TT
