Regeringens planer på att skapa en samlad nationell alarmeringsfunktion får nu en ny utredare efter landshövding Stefan Carlsson som helt lämnar utredningen.
Det blir juristen Erna Zelmin-Ekenhem som tar över. Hon är i dag generaldirektör för Arbetsmiljöverket och har tidigare varit generaldirektör för Rättsmedicinalverket.
Hennes uppdrag blir att titta på ”en lämplig organisationsform för den nationella alarmeringsfunktionen” där hon ska ta fram förslag till både en myndighets- och en bolagslösning. Hon tar även över Carlssons tidigare uppdrag att titta på en ny lösning för en teknisk plattform.
Antal larmsamtal ökar
I dag är det SOS Alarm som ansvarar för infrastrukturen och den tekniska plattformen för lamfunktionen i Sverige.
SOS Alarm drivs i aktiebolagsform och ägs gemensamt av svenska staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Enligt SOS Alarm själva ökar antalet samtal till nödnumret 112 hela tiden. De senaste fem åren har nödsamtalen ökat med nästan 17 procent.
Egna larmcentraler
En majoritet av landstingen köper in alarmeringstjänsten av SOS Alarm men det finns även larmcentraler som bedrivs av den kommunala räddningstjänsten, som då själva svarar för dirigeringen.
Statliga aktörer som Polisen har också valt att själva organisera sin larmverksamhet under nödnumret 112, liksom landstingen i Västmanlands och Uppsala län som själva sköter prioritering, alarmering och dirigering av ambulanser i egna larmcentraler dit man kopplas via SOS Alarm.
Svidande kritik
Bakgrunden till regeringens planer på att skapa en samlad nationell alarmeringsfunktion är bland annat den granskning som Riksrevisionen gjorde våren 2015 – ”Regeringens styrning av SOS Alarm – viktigt för människors trygghet”.
Riksrevisionen riktade där svidande kritik både mot SOS Alarm och mot regeringen. Man pekade bland annat på att ambulanser inte kunnat hitta nödställda för att adresserna saknas i systemet hos SOS Alarm och man kritiserade de förseningar och den osäkerhet som uppstod när nödställda först behövde prata med SOS Alarm för att sedan kopplas vidare till polisen, sjöräddningen och flygräddningen för att berätta om sin situation en gång till.
Man lyfte även fram riskerna med att landstingen inrättade egna larmenheter dit de nödställda kopplades via SOS Alarm.
Ingen långsiktighet
I granskningen kom också fram att flera landsting klagat på kompetensen hos SOS Alarm när det gällde den så kallade prehospitala vården. Granskningen visade också att SOS Alarm inte arbetat tillräckligt långsiktigt på grund av osäkerheten om bolagets framtid.
Framför allt hade man underlåtit att utveckla den tekniska plattformen.
Otydlig styrning
Regeringen fick hård kritik för att man inte varit tydliga i sin styrning vilket i sin tur orsakat osäkerheten hos bolaget och påverkat verksamheten negativt.
”Regeringen måste klargöra bolagets befogenheter och konkreta skyldigheter”, skrev Riksrevisionen.
Inte ens när SOS Alarm själva efterlyst klargöranden hade regeringen svarat. Riksrevisionen var också kritisk till bristen på tillsyn över verksamheten trots att man ägnar sig åt myndighetsutövning och förvaltade samhällsviktig infrastruktur.
Underdimensionerade resurser
Från andra håll har kritikerna bland annat pekat på brister i landstingens ambulansresurser där man lyft fram att städer eller områden stått utan ambulanser efter vad man anser vara ”normala händelser” som exempelvis trafikolyckor eller bränder.
Man har påpekat att SOS Alarm träffat avtal med landstingen utan att bry sig om att resurserna är underdimiensionerade.
Tidigare utredning
Det finns sedan tidigare en utredning från från våren 2014 om i princip samma frågor som nu ska utredas igen – Alarmeringsutredningen, ”En myndighet för alarmering”.
Den utredningen föreslog då att en ny statlig myndighet skulle inrättas och ta över ansvaret för alarmeringen. Man föreslog även en särskild yrkesutbildning för att stärka larmoperatörernas kompetens. Men inget av förslagen blev verklighet.
