Mannen, som driver egen juristbyrå i Stockholm, hävdade att han antingen hade tappat klockan eller blivit bestulen på den i en kö till en nattklubb i Stockholm. Han åberopade sin hemförsäkring med ett särskilt så kallat ”oturstillägg” som han hade tecknat hos If.
Hans berättelse om hur klockan kan ha försvunnit framgår av hovrättens dom:
”Under kvällen den 12 mars 2011 var han på fest hos sin bror och han hade klockan med sig dit. Vid tvåtiden på natten lämnade han festen och åkte taxi till nattklubben Rose. En dörrvakt frågade hur mycket han druckit och meddelade sedan att han inte fick komma in. Han gick i stället till McDonalds och sedan hem. När han vaknade dagen efter kunde han inte hitta klockan. Han vet inte vad som hänt med klockan men har i efterhand antagit att en sprint i klockarmbandet kan ha gått sönder med följd att han har tappat den under natten. Alternativt kan han ha blivit ’ficktjuvad’, förmodligen i kön utanför Rose.”
If bestred mannens talan och menade att han inte ens hade visat att klockan var borta. Bland annat påtalades att mannen tidigare hade anmält klockan försvunnen efter en krogrunda men att mannen då hittade klockan innan If hann avsluta sin utredning.
Tingsrätten skrev:
”Eftersom det rör sig om en konsurnentförsäkring anser tingsrätten att X har fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att det inte föreligger.”
Solna tingsrätt kom fram till att mannen hade visat att klockan var borta och att If inte hade presenterat något alternativt händelseförlopp. Vid sin helhetsbedömning kom tingsrätten just fram till att mannen hade gjort det mera antagligt att en plötslig och oförutsedd händelse hade inträffat än att så inte var fallet. Därmed förelåg, enligt tingsrätten, ett försäkringsfall.
If överklagade till Svea hovrätt som bland annat skrev:
”I doktrin och rättspraxis har ansetts att det är försäkringstagaren som har bevisbördan for att en sådan händelse inträffat som ger honom eller henne rätt till ersättning enligt försäkringen men att beviskravet i detta avseende bör vara lägre än normalt i tvistemål.”
Hovrätten pekade dock på att beviskravet, enligt Högsta domstolen, varierar beroende på situationen och beroende på om försäkringstagaren själv varit närvarande när skadan inträffade.
I fallet med Rolex-klockan slog hovrätten fast att beviskravet ska vara något högre än vad tingsrätten kommit fram till – nämligen att mannen ska göra det ”klart mera sannolikt” att han förlorat klockan på det sätt han påstår än att så inte är fallet.
Hovrätten ansåg också att mannens uppgifter var ”märkbart vaga och opreciserade”. Dessutom hade han inte kunnat dra sig till minnes någon särskild händelse som talade för att han förlorat klockan på något av de sätt han påstått – förutom att det var trångt i kön utanför nattklubben.
Hovrätten skrev:
”Hovrätten finner sammantaget att X påstående att klockan har stulits eller att han har tappat den endast får svagt stöd av utredningen. Hans egna uppgifter om sina förehavanden under natten är vaga och stödbevisningen är av litet värde. Som tingsrätten anfört finns det i X berättelse visserligen utrymme för att han under natten förlorat sin klocka genom en plötslig och oförutsedd händelse, men det finns enligt hovrättens bedömning ett minst lika stort utrymme för att han, i sitt berusade tillstånd, inte har förlorat klockan genom en sådan händelse.”
Hovrätten kom därför fram till att han inte hade gjort klart mera sannolikt, eller ens mera antagligt, att klockan hade stulits eller tappats än att så inte var fallet.
Mannen dömdes också att betala försäkringsbolagets rättegångskostnader på totalt 33 000 kronor.
Mannen överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen som nu har beslutat att inte meddela prövningstillstånd.
Foto: TT
