En biträdande jurist nekades inträde i Advokatsamfundet då han ”ännu inte har uppnått sådan självständighet i yrkesutövningen som kan förväntas av en ledamot av Advokatsamfundet”.
Beslutet överklagades senare till Högsta domstolen – som nu fastställer samfundets beslut och konstaterar att det inte framkommit något nytt av betydelse för bedömningen av mannens lämplighet som advokat.
Mannen tog sin examen 2013 och arbetade därefter i ett antal år som utredare vid en statlig myndighet. Sedan dess har han arbetat som biträdande jurist vid tre advokatbyråer där han främst har haft arbetsuppgifter inom det affärsjuridiska området.
Efter tillräckligt lång tjänstgöring som biträdande jurist ansökte han i mars förra året om inträde i Advokatsamfundet. Den lokala avdelningen tillstyrkte hans ansökan – men samfundets styrelse valde att avslå den med hänvisning till att han inte ansågs ha styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.
Bristande förståelse för kärnvärdena
Styrelsen ansåg visserligen att den ”positiva delen” av lämplighetsutredningen som gjorts fick betraktas som ”förhållandevis stark” och därför skulle motivera ett inträde om utredningen i övrigt varit fri från omständigheter som talade i motsatt riktning. Det fanns dock kritiska röster bland de yttranden som inhämtats angående mannens lämplighet. Dessa hade inkommit från två advokater och en domstol.
Kritiken från en av advokaterna samt domstolen beskrevs av styrelsen som ”mycket allvarlig” och gick därför inte att bortse i från. Den hade visserligen sin samband med ett disciplinärende där mannens förre chef – och principal – uteslöts, men kritiken var riktad mot mannens eget agerande. Kritiken kom också från både domstolen och motpartsombudet och riktades mot mannens processföring i det då aktuella ärendet.
Styrelsen ansåg det problematiskt att mannen ”inte självständigt reflekterat” över de flertalet advokatetiska frågor som funnits att ta ställning till under tvisten under den drygt två år långa processen — där han var ombud och hade en aktiv roll. Enligt styrelsens mening tycktes han inte heller ha gjort någon egen bedömning av de instruktioner han fick från den numera uteslutne principalen. Enligt styrelsen ”indikerar detta att han ännu inte har uppnått sådan självständighet i yrkesutövningen som kan förväntas av en ledamot av Advokatsamfundet”. Hans sätt att bemöta samfundets kritik i inträdesärendet visade dessutom, enligt styrelsen, ”på en bristande förståelse för advokatyrkets grundläggande kärnvärden”.
Svårt att gå emot sin principal
Mannen vände sig därför till Högsta domstolen och överklagade styrelsens beslut att neka honom inträde. I sitt överklagande pekade han på att de kritik som förts fram avser hans principals agerande och att samma principal satt på det yttersta ansvaret för processföringen i det ärende som föranledde uteslutningen. Klienten var inte heller hans, utan principalens. Han företrädde därför klienten enligt sin principals instruktioner och disciplinnämnden har inte heller kritiserat principalen för dennes hantering av tvisten.
Han anförde vidare att han inte begått några advokatetiska överträdelser i de aktuella tvisterna och agerat i enlighet med regelverket. De advokatetiska bedömningarna stod principalen för och han litade på dessa. Vad gäller kritiken om bristande självständighet pekar mannen på att det hade varit svårt för honom, i egenskap av biträdande jurist, att göra sådana som gick emot sin principals uppfattning.
HD fastställer styrelsens beslut
Högsta domstolen, som nu fattat beslut i frågan, anser inte att det framkommit något nytt av betydelse för bedömningen av mannens lämplighet som advokat. Inte heller några särskilda skäl i övrigt som bör föranleda en annan bedömning än styrelsen har framkommit, enligt HD.
Mannen har därför inte visat att han nu är lämplig att antas som advokat och hans överklagande avslås.
