En juristbyrå stämde en man vid Stockholms tingsrätt och begärde ersättning för juridiskt arbete i form av upprättande av ett gåvobrev och ett avtal.
Juristen uppgav att parterna hade talats vid i telefon och att mannen då skulle ha beställt de båda handlingarna. Dagen därpå skickade juristen över gåvobrev och avtal men fick då till svar att mannen tänkte vända sig till en annan jurist.
Mannen uppgav i tingsrätten att han visserligen hade kontaktat byrån och begärt en offert på de aktuella tjänsterna men gjorde även gällande att han återkommit och meddelat att han inte längre var intresserad.
Tingsrätten konstaterar nu att e-postkorrespondensen mellan parterna, där mannen tackar för visat intresse och skriver att han tänker vände sig till en annan jurist, tyder på att han inte har beställt tjänsterna.
Tingsrätten skriver:
”Det kan tilläggas att det är fråga om ett påstått avtal mellan en konsument och en näringsidkare, tillika jurist. Oavsett hur JB (juristbyrån), genom J (juristen), har uppfattat parternas telefonsamtal har det därför funnits särskild anledning för JB att förvissa sig om att K (konsumenten) har uppfattat telefonsamtalet på samma vis och ett eventuellt missförstånd i fråga om partsavsikten ska inte ligga K till last.”
Juristbyrån förlorar därför rättegången.
