Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Juridikfakulteterna måste förstå lärarnas behov – och alla gymnasieelever borde få läsa juridik”

Debatt
Publicerad: 2014-04-02 12:29

DEBATT – av Ralf Marek, civilekonom, läroboksförfattare och f.d. gymnasielärare

 

Sedan år 2011 finns det 18 nationella program i den nya gymnasieskolan. Ekonomiprogrammet är ett av dessa och här är ämnet Juridik ett av de så kallade  ”programgemensamma ämnen” som alla elever läser i form av kursen Privatjuridik. De elever som väljer Juridisk inriktning (cirka 25 procent har möjlighet att dessutom läsa kurserna Affärsjuridik respektive Rätten och samhället).

Jag var en av dem som hade invändningar mot de nya benämningarna som jag menar är vilseledande; den gamla beteckningen Rättskunskap för ämnet och Vardagsjuridik för kursen Privatjuridik hade varit mer adekvata. Men Skolverket är en myndighet som inte så lätt låter tala med sig och i praktiken har det väl inte så stor betydelse.

Varje år är det cirka 10 000 ungdomar som börjar Ekonomiprogrammet och som under de tre gymnasieåren kommer att läsa åtminstone kursen Privatjuridik.  Det är ett mycket tacksamt ämne att undervisa i (säger jag av egen erfarenhet).

Den viktigaste orsaken är nog att man som 16-19-åring börjar inse att man snart är vuxen och att det första riktiga jobbet och den första egna bostaden inte är så avlägsna. Man vet att man snart kommer att ingå betydelsefulla avtal; anställning, lån, försäkring och så vidare. Kanske bilda familj om några år. Lite spännande. Och det är klart att man är öppen för kunskaper så att man kan undvika feltramp som kan kosta både pengar och personliga obehag.

Ämnet leder ofta in på sådant som man sällan har anledning att diskutera i andra skolämnen: etik, kulturella skillnader, den historiska utvecklingen av sedvanor, vad EU betyder för våra privata liv, betydelsen att hålla ett samhälle fritt från korruption – och så vidare. Ämnet ger många konkreta underlag för sådana diskussioner och eleverna är intresserade.

Lärarna är ofta ekonomer av olika slag och med olika bakgrund från näringsliv och organisationer. De som har en civilekonomexamen har åtminstone ”handelsrätt” i sin examen och andra har ”juridisk översiktskurs” eller liknande. Det är sällan jurister förekommer som lärare eftersom tjänsteunderlaget vanligen blir för litet. Ekonomerna undervisar förstås även i företagsekonomi och andra ekonomiska ämnen.

Att man läser ”juridik” enbart på det ekonomiska programmet har historiska rötter som jag inte ska gå in på här. Men – och här kommer jag in på en av avsikterna med dessa rader – det är ju egentligen konstigt att man förmenar eleverna på de övriga programmen denna möjlighet. Och ämnet ger inte bara vägledning i vardagslivet utan också en bakgrund till vår demokrati.

Detta år ska vi välja 20 av de 751 nya ledamöterna till EU-parlamentet och 349 ledamöter till den svenska riksdagen – alla dessa 369 är ju ”lagstiftare” som genom olika författningar kommer att styra våra liv under de kommande åren. I ett demokratiskt samhälle bör varje väljare ha elementär kunskap om rättsregler och rättsväsende. Korruption, svartjobb och ekonomisk brottslighet har större chans att breda ut sig om allmänheten är okunnig. 

Om min första punkt är ”ge fler gymnasieelever möjlighet att studera gymnasieämnet juridik” så är min andra punkt ”ge lärarna bättre möjlighet att fortbilda sig i ämnet juridik”.

Många känner sig osäkra – kanske utan anledning. Hur många biologilärare kan skilja mellan ett blåmesägg och ett ägg från en talgoxe? Många intresserade elever har frågor om personliga ”rättsfall” som läraren inte kan besvara (och som inte bör besvaras därför att man sällan känner till alla förutsättningarna i fallet). Men som lärare kan man förstås hjälpa eleven att bena ut vad som är relevant och vad som inte är relevant och vilka regler som kan komma att användas vid en lösning av fallet och vilka möjligheter det finns att få professionell hjälp.

Men faktum kvarstår; behovet av fortbildning finns men universiteten verkar ointresserade av att erbjuda lämpliga kurser. Även Skolverket har skuld till situationen. Det är nu ett halvår sedan lärarnas intresseorganisation (FLE) tillskrev både Utbildningsdepartementet och Skolverket för att få svar på frågor om behörighetsregler och fortbildning. När detta skrivs i slutet av mars har man ännu inte fått något svar.

När jag tagit kontakt med den som ska sitta ordförande i en kommande rättegång där elever kommer att närvara som åhörare har jag oftast blivit positivt bemött. Man har bemödat sig om att genomföra förhandlingen så att även åskådarna har en chans att följa med vad som händer.

Även parter och deras ombud eller biträden är oftast välvilligt inställda till att i en paus kommentera händelseförloppet, ibland även i brottmål. Det är också bra att hemsidorna för Domstolsverket, Riksåklagaren med flera har blivit mer användarvänliga.

Lagrummet är en bra satsning men kunde göras mer lättillgängligt. Bra att åklagare och domstolar allt oftare skickar ut fylliga nyhetsnotiser om uppmärksammade fall.

Men ändå skulle man kunna göra mycket mer för att stötta undervisningen i ungdomsskolorna

Till exempel med filmer som beskriver hur det kan gå till vid olika slag av förhandlingar och beslut. Med skådespelare eller med en blandning av skådespelare och ”riktiga” domare och advokater. Hur många lärare har varit med om till exempel en vårdnadstvist eller ett skattemål eller handläggningen av en konkurs och kan berätta om detta för eleverna på ett bra sätt?

För många år sedan förekom det att dåvarande TV-bolag producerade just sådana inspelade rättegångar som sändes på bästa sändningstid. Jag har förgäves försökt intressera några av dagens TV-kanaler för detta men de tror inte att tittarna är så intresserade av juridiken utan vill i så fall hellre göra program som fokuserar på brott, relationer, känslor.

Avsikten med dessa rader är alltså att uppmärksamma professionen (och akademin) om denna gymnasieutbildning och att lärare och elever och skolor (och även läroboksförfattare) behöver stöd och intresse.

En advokatbyrå har ju sedan flera år samarbete med några gymnasieskolor – mer av sådant! Fler juridikfakulteter som förstår lärarnas fortbildningsbehov! Fler filmer från Domstolsverket!

 

 

Vid 2012 års Läromedelsförfattarpris LÄRKAN fick Ralf Mareks bok ”Privatjuridik” ett hedersomnämnande för att den bland har ”ett berättande språk som är lättbegripligt för eleverna men ändå inte väjer för att ta upp vanliga juridiska begrepp.”

”Privatjuridik” har en egen hemsida med bland nyhetsbrev.

 



Dela sidan:
Skriv ut:


Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se