KRÖNIKA – av Annika Hamrud, författare och journalist
I Haag pågår fortfarande rättegångarna mot de bosnienserbiska ledarna Radovan Karadžić och Ratko Mladić som står åtalade för folkmord. Men trots rättegångarna och flera domar mot de individuellt ansvariga har processerna inte lett till försoning mellan de olika etniska grupperna i Bosnien och Hercegovina.
20 år med den internationella domstolen för före detta Jugoslavien har lett till stora juridiska resultat. Höga ledare har hållits ansvariga personligen för sina gärningar och med all rätt är domstolen stolt över att ha utvecklat den internationella rätten så att det inte längre finns några tvivel om att ledare kan ställas till ansvar för krigsbrott efter krigsslut. Flera domstolar har också skapats med Jugoslaviendomstolen som förebild.
161 personer har ställts in för rätta under dessa år. 69 har dömts, 18 friats, övriga har antingen avlidit eller överförts till nationella domstolar.
Just nu pågår fyra rättegångar, bland dem mot utbrytarrepubliken Republika Srpskas president Radovan Karadžić och generalen Ratko Mladić, båda står åtalade för folkmord. Karadžićs rättegång har pågått sedan 2009. Efter att åklagaren hade presenterat sitt fall påbörjades försvaret i oktober 2012. Karadžić representerar sig själv.
Sedan dess har han framfört en historieskrivning där serberna är offren. Han har ingen aning om hur 8000 personer kunde dödas i Srebrenica, han förnekar allt, dag efter dag, vecka efter vecka håller han hov.
När jag besökte Haag i oktober hade han kallat in en professor i konstitutionell rätt vid universitetet i Banja Luka som också hävdade att han inte hade någon kännedom om vad som hände i Srebrenica. Karadžić ställde frågor om professorn respekterade honom redan innan de blev vänner och blåste upp sig när professorn bedyrade sin beundran. Domaren avbröt och frågade vad detta hade med rättegången att göra vilket ledde till utbrott av Karadžić där han frågade om han inte skulle få försvara sig.
Ratko Mladić lyckades hålla sig undan längre och hans rättegång påbörjades därför inte förrän 2011. Innan jul vittnade Mladic i Karadžićs rättegång där han, liksom Karadžić, förnekade allt ansvar för folkmordet i Srebrenica.
Juridiken går sin gång och domstolens president uttrycker stolthet över hur man låter de anklagade försvara sig. Bosnienmuslimerna är inte lika imponerade.
Inför firandet av Republikens dag i entiteten Republika Srpska i Bosnien som hölls nyligen hade 25 organisationer som representerar de bosniakiska offren skickat vykort till entitetens ledare. Vykortet föreställde uppgrävda kroppar från massgraven som hittades i höstas i Tomasica. Graven tros vara den största som hittas i Europa efter Andra världskriget.
”Om du firar Republika Srpska-dagen, glöm då inte att detta är dess grund”, kunde man läsa på kortet.
Att graven har hittats har inte varit någon stor nyhet i medierna i Republika Srpska. När Haagtribunalens president Theodor Meron besökte graven som ligger utanför staden Prijedor blev det ett kort inslag i den statliga teven.
I Tomasicagraven finns offer för den etniska rensningen av bosniaker och kroater i byar runt Prijedor och i koncentrationslägren som fanns i området sommaren 1992.
Men i Prijedor är det inte tillåtet att uppföra några minnesmärken över offren. Det är enligt lag förbjudet.
Istället finns ett stort antal monument som hedrar bosnienserbiska soldater som föll under kriget. Det finns till och med ett monument till minne av serbiska soldater precis utanför koncentrationslägret Trnopolje där bosniaker, kroater och romer hölls fångna.
Överlevande har försökt få ett minnesmärke uppfört vid koncentrationslägret i Omarska men borgmästaren Marko Pavis hävdar att ett sådant skulle störa relationerna mellan folkgrupperna. Offren har inte heller rätt att besöka platserna där övergreppen begicks när de vill.
27 personer har åtalats i Haag för brott begångna i Prijedor. 13 har befunnits skyldiga till massmord, för att ha internerat människor i koncentrationsläger, för våldtäkt, deportation, tortyr. Inga ursäkter har uttryckts och de bosnienserbiska ledarna vägrar att delta i några organiserade former av försoningsarbete.
Det är ett sorgligt faktum att rättegångarna i Haag inte har lett till försoning i Bosnien. När domstolen uppmärksammande sin 20-årsdag med en konferens i Sarajevo ställde sig ”mödrarna från Srebrenica” med ryggarna vända mot presidenten för att visa sitt missnöje. Fina ord om rättvisa rättegångar har inte gett dem någon känsla av upprättelse.
Juridiken har sin plats i krigens efterspel. Men juridiken har inte hjälpt försoningen i Bosnien. Och det är mycket juridik som har fallerat grovt.
Bosnien styrs fortfarande enligt Daytonavtalet – som kom till för att få slut på kriget. Bristerna i avtalet, som fungerar som landets grundlag, är fundamentala och landet är sedan dess låst i en form där etnicitet avgör vem du är.
Uppdelningen i en kroatisk-muslimsk federation och Republika Srpska var tänkt att vara tillfällig, men tycks nu cementerad. Det internationella samfundet och EU har en ”hög representant” stationerad i Sarajevo som har rätt att ingripa i lagstiftning och beslut. Därigenom är Bosnien-Hercegovinas självständighet villkorad.
Europadomstolen för mänskliga rättigheter har fastslagit att uppdelningen i etniska grupper enligt avtalet diskriminerar judar, romer, minoriteter och personer från blandäktenskap som inte har rätt att inneha politiska toppositioner.
Ett annat mycket hårt slag för tilltron till juridiken i Bosnien inträffade i november 2013 då 10 dömda släpptes fria från domstolen i Sarajevo efter att Europadomstolen fastslog brott mot deras rättigheter. Sex av de släppta hade dömts till mellan 33 år och livstid för folkmordet i Srebrenica. Den bosniska krigsdomstolen skapades 2005 för att avlasta domstolen i Haag.
Reaktionen från ”mödrarna i Srebrenica” var hård. De säger sig nu inte längre vilja ställa upp som vittnen i rättegångarna: ”Vi orkar inte gå igenom alltihop igen”, meddelade föreningens ordförande.
