Juridiken kan påverka personligheten. Detta är inget konstigt, detsamma gäller de flesta företeelser. För övrigt är hela livet en rubbning av själsverksamheten, oavsett hur det faller ut.
Vad juridiken betyder för vårt sätt att se på saker går naturligtvis inte att generalisera mycket över. Inverkan tar sig olika uttryck beroende på situation och beroende på vem man är. De flesta icke-jurister som konfronteras med rättsväsendet gör detta under en begränsad tid. I många fall är mötena oproblematiska eller i vart fall tidsbegränsade. Rättsfrågorna finner sina lösningar, juridiken sjunker undan och man tänker inte på den förrän den dyker upp i ett annat sammanhang.
Ibland blir dock juridikens avtryck permanenta. Här finns ett brett spektrum, juridiska processer, domar och beslut kan vara livsavgörande. Utfallet kan vara positivt eller negativt och förändra ens syn på tillvaron.
Juridikens varierande inflytande reflekteras också hos juristerna. Vid sidan av det självklara faktum att juridiska yrkeskunskaper berikar våra möjligheter kan juridiken bidra till att odla olika karaktärsdrag.
Olika aspekter kan fångas upp och förstärkas. Det är t.ex. inte ovanligt att kamp mot orättvisor, strävan efter rättssäkerhet och idealism fungerar som drivkrafter. Ju påtagligare de upplevda bristerna är, desto större engagemang. Juridiken är ett redskap som skänker utövaren innehåll, sammanhang och mening.
Juridik kan emellertid ge näring åt olika egenskaper. För några har det formella en stark dragning. Upprätthållandet av det korrekta och sökandet efter den rätta lösningen blir det överskuggande. Arbetet utförs strävsamt, rationaliseringar ses med misstro.
För åter andra är pengar en viktig faktor. Låt vara att det utåt sett är ovanligt att framhålla att juridiken främst är en födkrok. Att det pekuniära kan vara centralt är dock uppenbart, tydligare hos vissa än hos andra. Inte heller detta är något att förvånas över. Försörjningsaspekten är central för de flesta.
Andra juridiska avtryck är mer problematiska. För några blir juridiken medlet att vinna upprättelse och möjligheten att undanröja upplevda oförrätter. Detta är mänskligt men ibland tar det över. Inlagornas antal, texternas längd och den energi som läggs ned på detaljer skymmer eventuella sakargument. I enstaka fall blir hela livet en juridisk kamp.
För andra är den regelskeptiska attityden viktig, ett fåtal utvecklar också en identitet där detta blir ett viktigt inslag. Också i dessa fall är det juridiska regelverkets inflytande tydligt. Många handlingar bestäms ytterst av vad som är tillåtet respektive otillåtet.
Juridiken har med andra ord många sidor och många av dem kan beröra djupt, såväl tilltron som misstron kan vara stark. I vissa fall leder detta till en konservativ attityd till förändringar, i andra fall till krav på reformer. Mer påtagliga verkningar har även satt avtryck i språket. Begrepp som humanjurister, paragrafryttare, rättspatos, rättsaktivism, ambulansjägare, rättshaverister och kriminella illustrerar.
Slutsatsen av allt detta är att vi nog inte bör blir för låsta i vårt förhållande till juridiken eller till vad den är. Lika viktigt torde vara att bibehålla ett visst mått av distans och att reflektera över vad juridiken har för funktion, och speciellt vårt eget förhållande till den.
Därmed inte sagt att det inte är tillåtet att med alla medel driva sin övertygelse och argumentera för den ena eller andra meningen – tvärtom. Synpunkten är endast att resultatet av personlighetsförändringen sannolikt blir bättre om vi kan undvika alltför intensiv fixering vid en eller annan aspekt.
Peter Wahlgren
