KRÖNIKA – av Fredrik Wersäll, president Svea hovrätt
Svea hovrätts jubileumsår 2014 lider mot sitt slut. Bakom de olika aktiviter som inrymts i jubileumsfirandet – festskrift, artiklar, föreläsningar, seminarier, utställningar, öppen domstol och annat – ligger mycket arbete under lång tid. Men genomslaget, inte minst i media, har varit stort. Dagens Juridiks initiativ att publicera kortversioner av artiklarna i festskriften har starkt bidragit till detta, något vi på hovrätten är mycket tacksamma för.
Ett genomgående tema för alla olika aktiviteter har varit den förändring av domarmakten som följt i internationaliseringens spår. Genom EU-inträdet, Europakonventionens allt starkare betydelse och övriga internationella konventioners allt större påverkan har relationen juridik/politik ändrats på ett påtagligt sätt. En utveckling mot en starkare domarmakt har också spätts på genom att beslut som tidigare fattades i politisk ordning överförts till domstol.
Tydliga exempel på det finns inom miljö – och migrationsrätten. Samtidigt som regeringen sluppit en och annan het potatis har domstolarnas utrymme för beslutsfattande ökat.
Ett ökat utrymme för tolkning och ett ökat antal normkonflikter har inneburit en utveckling av domarrollen som vi bör uppmärksamma, men som hittills diskuterats för lite, i vart fall utanför juristkretsar.
Men frågorna diskuteras allt mer. Tidskriften Fokus hade nyligen en artikel med rubriken ”Domaren dömer – Maktdelning inte så dumt för den som inte vill ha makt”. Där räknas upp ett antal mycket kontroversiella frågor där juristmakten ökat på politikernas bekostnad. Exemplen kan göras många – etablering av vindkraftparker, miljötillstånd Arlanda, licensjakt på varg, tolkningen av budgetreglerna, detaljplan för Slussen mm.
Under jubileumsåret har vi fått en diskussion kring frågor om hur vi domare utnyttjar denna makt. Vi har också diskuterat hur domstolar ska styras och ledas i den nya rättsliga miljö som vi lever i.
Av särskilt intresse enligt min uppfattning är hur vi förhåller oss till europarätten och de normkonflikter som uppstår till följd av den.
Trots att vi varit medlemmar i EU i närmare 20 år och det är lika lång tid sedan Europakonventionen gjordes till en del av svensk rätt är diskussionerna alltjämt något yrvakna och trevande. I akademiska kretsar har frågan ventilerats, men inom domarkåren har debatten ännu inte tagit fart.
Men festskriftsartiklarna, föreläsningarna och seminarierna har gett bränsle till denna brasa och diskussionen måste fortsätta
Ett starkt och oberoende domstolsväsende är ett av fundamenten i en demokrati byggd på rättsstatliga principer. Men en domarmakt byggd på dessa principer måste också präglas av legitimitet och ansvar.
Under såväl föreläsningarna som seminarierna betonades att ett ökat utrymme för domarmakten medför än högre krav på att domare håller sig inom de maktens ramar som lagstiftaren gett dem. Det paradoxala är således att ju mer makt domarna får, desto större omsorg måste domarna iaktta för att inte gå utöver dessa ramar.
Min förhoppning är att vi i hovrättens regi ska kunna hålla nya seminarier kring utvecklingen av domstolar och domare, på det sättet som skett under jubileumsåret
I festskriftsartiklarna och under diskussionerna framfördes också en lång rad förslag till utveckling av domstolsväsendet och den lagstiftning som styr dess verksamhet. Det gällde stora frågor som styrning och ledning av domstolsväsendet, organiseringen av domstolarna, en ändamålsenlig process och utnyttjande av ny teknik. Mycket kan vi göra själva, men många reformer kräver medverkan från regering och riksdag.
Många färdiga utredningar i centrala frågor ligger i justitiedepartementet. För att anknyta till slutorden i KG Ekebergs artikel i SvJT 8/14 om ett av hovrättens seminarier: Det finns anledning att efterlysa dådkraften och beslutsamheten hos hovrättsgrundarna Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna hos deras sentida efterföljare. Men det är kanske en from förhoppning i dagens parlamentariska virrvarr.
Foto: Per Larsson/TT
