”Jag är generellt skeptisk till myndigheternas benägenhet att föra in eventuella omplaceringsmöjligheter i bedömningen av ett tillsättningsförfarande”, skriver stf justitieombudsmannen Hans Garnemalm.
Mannen – som kommer från Piteå – arbetade som arbetsförmedlare i Skellefteå. Den utlysta tjänsten fanns i Luleå och han ville hellre arbeta som arbetsförmedlare dä. Anledningen var att han skulle kunna arbeta närmre sitt hem.
JO konstaterar nu att förvaltningslagen ställer tre krav för att ett beslut ska kunna överklagas:
- det ska angå personen
- det ska ha gått personen emot
- beslutet måste vara överklagbart.
JO tillägger dock:
”I praxis spelar tilläggskriteriet att beslutet ska ha gått klaganden emot en mycket undanskymd roll… Om klaganden yrkar att ett beslut ska upphävas eller ändras, har man alltså anledning att utgå från att det också har gått vederbörande emot… det framstår som närmast stötande att frånkänna en person, som inte är nöjd med en myndighetsbedömning, klagorätt med hänvisning till att han inte vet sitt eget bästa.”
För att kunna avvisa ett överklagande med motiveringen att beslutet inte ”gått personen emot” måste överklagandenämnden kunna visa på ”särskilda omständigheter, vilka bryter det tolkningsföreträde som tillkommer den enskilde”, skriver JO.
Enligt JO framstår det som uppenbart att placeringen i Piteå skulle innebära fördelar för mannen. Hans Ragnemalm anser också att det var ”direkt felaktigt” av överklagandenämnden att betrakta tjänsten som en omplacering.
Foto: Jessica Gow/Scanpix
