Hans-Gunnar Axberger, som är ansvarig för granskningen av bland annat polis och åklagare, lyfter särskilt fram frågan om polisens så kallade okonventionella spaningsmetoder som ett problem av grundläggande rättsprinciper. Han skriver:
”Svensk polis har under några år praktiserat – närmast experimenterat med – en avancerad under cover-verksamhet, som går ut på att polismän med hjälp av konstruerade identiteter infiltrerar civila miljöer i syfte att utreda brott. Infiltrationerna kan pågå under mycket lång tid. Det finns inget uttalat lagstöd för dessa arbetsmetoder, och de kan innehålla för rättskänslan utmanande inslag.”
Han pekar bland annat på ett ärende som han har granskat under året. Detta gällde en mordbrand i Gävle där den vanliga brottsutredningen körde fast och där polisen beslutade att arrangera en mycket avancerad infiltrationsoperation mot den misstänkte. Denna pågick under drygt ett år och som ”trängde djupt in i den misstänktes enskilda liv”. Hans-Gunnar Axberger skriver:
”Slutsatsen av min granskning var att förfarandet innebar att den infiltrerades rättigheter som misstänkt avsiktligt hade kringgåtts och att de samlade åtgärderna utgjorde ett ingrepp i rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8 i Europakonventionen.”
Han understryker också att det i framtiden krävs en rättssäker lagstiftning som klargör vad som gäller om polisen ska få fortsätta att ägna sig åt den här typen av infiltration i framtiden. Just nu ligger dock, enligt polisens egna uppgifter, verksamheten nere.
En övergripande iakttagelse som Hans-Gunnar Axberger gör när det gäller den brottsutredande verksamheten gäller uppdelning mellan polis och åklagare – vilket ”leder till bristande effektivitet och även till att det inte sällan är svårt att klara ut vem som bör hållas ansvarig för uppkomna fel och brister.”
Det tydligaste exemplet på ett illa fungerande samspel mellan polis och åklagare anser JO handlar om en kvinna som mördats av sin före detta man, sedan hon kvällen dessförinnan vänt sig till polisen med anledning av att han hotat henne och deras gemensamma barn.
Polismyndigheten i Jönköping kritiserades då för att inte ha skaffat sig ett bättre underlag för sin bedömning av allvaret i hotet och en jouråklagare för sitt passiva sätt att leda utredningen. JO skriver:
”De brottsutredande myndigheternas ovilja att ta på sig något som helst ansvar för den på flera sätt sällsynt tragiska händelsen var nedslående.”
Foto: Scanpix
