Som ett led i en förundersökning avseende våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av underårig, höll två polisaspiranter förhör med både den misstänkte och de två målsägandena helt på egen hand.
Polisaspiranterna hade bara tjänstgjort vid polismyndigheten i en dryg vecka då de fick medverka i utredningen.
Sådana ärenden hör till de allra mest känsliga och svårutredda, och förhör med barn får bara genomföras av personer med särskild kompetens, konstaterar JO. Även om en polisaspirant skulle ha en ”naturlig fallenhet” för att hålla förhör ligger det enligt JO i sakens natur att denne saknar en erfaren förhörsledares yrkesskicklighet.
Därför ställer sig JO oförstående till avdelningschefens uttalande om att aspiranterna skulle ha varit ”ytterst lämpliga” som förhörsledare. Enligt JO:s mening är det tvärtom ”uppenbart” att de båda polisaspiranterna inte hade den särskilda kompetens som en förhörsledare bör ha.
Mot denna bakgrund anser JO att det var ”omdömeslöst” att tillåta de båda polisaspiranterna att helt på egen hand hålla det inledande förhöret med den misstänkte och flera förhör med målsägandena i en utredning om så allvarliga brott som det vara frågan om.
JO är av uppfattningen att förhör i en sexualbrottsutredning av detta slag över huvud taget inte ska hållas av polisaspiranter, och ”finner det anmärkningsvärt, för att inte säga obegripligt, att polismyndigheten ens i efterhand insett det olämpliga i förfarandet”. Polismyndigheten förtjänar enligt JO allvarlig kritik.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
