Kriminalvårdens beslut att transporter endast skulle utföras i den utsträckning som myndigheten hade kapacitet för står ”i direkt strid med gällande förordning”.
Det anser JO som riktar allvarlig kritik mot myndigheten då man genom beslutet ”motverkat en av grunderna i en rättsstat”.
Det var i december 2017 som Kriminalvården beslutade att transporter som överlämnats av Polismyndigheten endast skulle utföras i den utsträckning som Kriminalvårdens transportkapacitet medgav.
Skälet var att myndighetens transportorganisation, vid tiden för beslutet, inte var uppbyggd för att hantera annat än planerade inrikestransporter under dagtid. Till följd av detta kunde det uppstå situationer där Kriminalvården var förhindrade att utföra transporter inom den tid som krävs.
Myndigheten var dessutom tvingade att se till att det fanns tillräcklig kapacitet att bedriva sin verksamhet vid landets anstalter, häkten, frivården och de transporter som görs med intagna inom myndigheten. Således var de resurser som kvarstod för att bistå Polisen ytterst begränsade under den tid transportorganisationen stod i stånd att byggas ut.
”Står i direkt strid med myndighetens instruktion”
ChefsJO har granskat Kriminalvårdens beslut och väljer nu att rikta allvarlig kritik mot myndigheten. JO säger sig visserligen vara medveten om att transportorganisationen inte var förberedd på den stora ökningen av antalet transportuppdrag.
Enligt JO står försöket att hantera den problematiska situationen genom det aktuella beslutet dock ”i direkt strid med myndighetens instruktion”. Vidare understryker JO vikten av att förvaltningsmyndigheterna agerar i enlighet med lagar och andra föreskrifter då detta ”är en förutsättning för att systemet ska bli förutsebart såväl för enskilda som för andra myndigheter”.
Kriminalvårdens beslut, att bara utföra transporter överlämnade
från Polisen i den utsträckning som kapaciteten enligt myndighetens uppfattning medgav, har, enligt JO dock ”motverkat detta syfte och därmed en av grunderna i en rättsstat” samt ”fått allvarliga konsekvenser för enskilda frihetsberövade”.
Kriminalvården får därför allvarlig kritik för sitt agerande.
