Händelsen utspelade sig i augusti 2010 i Uppsala och började med en anmälan om skadegörelse mot en lägenhet efter en fest. ”Skadegöraren” hade lämnat lägenheten och polisen prioriterade ner ärendet.
Lägenhetsinnehavaren återkom därefter flera gånger till polisen och berättade att den andre mannen var tillbaka och att var våldsam och hotfull. Oväsen och bråk hördes i bakgrunden. Polisen hade dock knapphändigt med resurser och därför skickades inte någon undsättning.
Det hela slutade med ett slagsmål där lägenhetsinnehavaren fredade sig genom att hugga en kniv i axeln på angriparen. Han ringde sedan direkt till 112. Ambulansen anlände först och när polisen väl kom så hade den knivhuggne mannen förblött och var död.
Lägenhetsinnehavaren dömdes till tre och ett halvt års fängelse för grov misshandel och vållande till annans död.
Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger skriver i sitt beslut att polisens val av prioriteringsgrad är förvånande när det gäller de senare delarna av hela händelseförloppet – i synnerhet när man visste att en person hade blivit knivskuren:
”När man nu tillämpar ett prioriteringssystem från grad 1 (”ingripande ska ske omedelbart”) till grad 4 (”inget ingripande ska ske”) har jag svårt att förstå skälet till att man efter larmet om knivdådet inte gav ärendet – som vid det laget uppenbart kunde handla om att rädda liv – högsta prioritet, utan i stället bedömde att det skulle hanteras ”så snart som möjligt”.
Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
