Förvaltningsrätten i Uppsala beslutade att en person som var intagen för vård på ett LVM-hem omedelbart skulle friges och underrättade hemmet om beslutet via fax.
Faxet skickades dock strax efter klockan 17:00 på eftermiddagen och uppmärksammades av personalen på hemmet först vid åttatiden följande morgon. Personen som det gällde var därför frihetsberövad 15 timmar för länge.
I ett yttrande till Justitieombudsmannen försvarar domstolen dock beslutet om att man endast sände ett fax för att underrätta hemmet:
”Enligt förvaltningsrättens erfarenhet kan det ofta vara mycket tidskrävande och svårt att få tag på rätt person per telefon. … Det kan ifrågasättas om det verkligen är rimligt att kräva att domstolen ska behöva avsätta åtskilliga timmar i syfte att per telefon försöka få tag i rätt person på behandlings hemmet, när möjlighet att använda telefax föreligger.”
JO Lars Lindström riktar nu kritik mot domstolen. Han skriver att han visserligen inte har någon invändning mot att domstolen expedierade beslutet att upphäva vården via fax men påpekar att domstolen är skyldig att vidta åtgärder för att försäkra sig om att ett sådant beslut nått fram.
Han skriver:
”Förvaltningsrätten expedierade sitt beslut efter normal kontorstid. Det borde därför ha framstått som särskilt angeläget för förvaltningsrätten att förvissa sig om att underrättelsen hade nått LVM-hemmet. Enligt vad som har framkommit gjorde förvaltningsrätten emellertid inga försök att kontakta LVM-hemmet per telefon. Jag är kritisk till förvaltningsrättens underlåtenhet i det avseendet.”
Foto: KU
