Bakgrunden är att Thomas Quick år 1998 dömdes av tingsrätten för mordet på nioåriga Therese Johannesen som försvunnit tio år tidigare utanför Drammen i Norge.
Thomas Quick, numera Sture Bergwall, beviljades resning i målet i september 2010 och frikändes i juni 2011. Efter frikännandet utreds flickans försvinnande återigen av norsk polis.
Det är målsägarbiträdet till Thereses mamma som har anmält en av kriminalinspektörerna som deltog i förundersökningen kring Thomas Quick till JO.
Enligt anmälan skulle han efter att Thomas Quick frikänts ha ringt upp mamman och talat in ett meddelande på hennes telefonsvarare. Han ska ha sagt att han ringde från polisen och ville ställa några frågor till henne.
När mamman ringde upp inspektören ställde han frågor om en uppgift avseende dotterns framtänder som hon lämnat i den tidigare utredningen. Hon svarade honom att det hon sagt tidigare stämde och frågade sedan om han var polis. Han ska då ha sagt att han snart var pensionär men att han ringde som privatperson.
Målsägandebiträdet skriver i anmälan att det är uppseendeväckande att en svensk polis kontaktar offrets mamma och presenterar sig som polis för att senare ändra denna uppgift och till att han ringer som privatperson. Målsägandebiträdet skriver också att såvitt han vet utreds inte Thereses försvinnande längre av svensk polis.
Dessutom uppges i anmälan att enligt en artikel i tidningen Expressen hade kriminalinspektören i fråga sagt att han hade sin arbetsgivares tillstånd att på arbetstid granska uppgifter i Hannes Råstams bok ”Fallet Thomas Quick”.
Kriminalinspektören själv har skrivit ett yttrande till JO där han förklarar sitt agerande. Han skriver:
”När jag läst Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick upptäckte jag ett stort antal direkta felaktigheter, vilseledande uppgifter och negativa omdömen om mig som person. Debatten i media och den kritik som riktades mot den tidigare utredningen och mot mig personligen tog extra fart när boken kom ut. […]För att kvalitetssäkra en av uppgifterna som rörde [Thereses] tänder, reflekterade jag länge innan jag ringde upp [hennes mamma]. Det skulle vara helt klart för [henne] att jag inte ringde henne som polis. Jag tog beslutet att ringa henne som privatperson och under min fritid.”
Han skriver också att:
”Anmälan gör […] gällande att jag i meddelandet sagt att jag var polis. Det kan vara så, men jag har inget bestämt minne kring detta. I vart fall är mitt namn välbekant för [flickans mamma] och hon bör genast ha förstått vem det var som lämnat meddelandet. … I anmälan står att jag i vart fall vid tre tillfällen under samtalet sagt att jag ringde som privatperson. Enligt min mening kan hon därför inte på något sätt ha uppfattat det som att jag ringde som polis.”
Polismyndigheten skriver i ett bifogat yttrande till JO att:
”[Kriminalinspektören] har under lång tid levt under stor press med anledning av ifrågasättandet av hans roll som förhörsledare i Sture Bergwall ärendet. Som polis har han få eller inga möjligheter att bemöta all den kritik han blivit utsatt för.”
Polismyndigheten skriver också att de inte ser någon anledning att rikta kritik mot kriminalinspektören eftersom de åtgärder som han tagit gjorts utanför tjänstetid och eftersom han tydligt förklarat att han har agerat som privatperson.
Justitieombudsmannen Cecilia Renfors håller dock inte med polismyndigheten. I sin bedömning av ärendet skriver hon:
”Vid den aktuella tidpunkten var [kriminalinspektören] anställd vid polisen. Hans arbetsuppgifter innefattade dock inte att vidta utredningsåtgärder i den avslutade förundersökningen. Flickans försvinnande var vid denna tidpunkt inte heller en angelägenhet för svensk polis. [Kriminalinspektörens] samtal får därmed ses som en åtgärd vid sidan av de arbetsuppgifter han har som polis.
Utrymmet för en polis att som privatperson ta direkt kontakt med en målsägande angående uppgifter i en förundersökning som polisen har deltagit i måste vara ytterst begränsat. En enskild har i allmänhet små möjligheter att uppfatta skillnaden mellan en kontakt i tjänsten och en kontakt utanför tjänsten. I många fall skulle kontakter av det slaget också innebära ett kringgående av de regler som gäller för en brottsutredning.”
Kriminalinspektören får därför kritik av JO.
Foto: TT
