Från år 2004 har 400 av JO:s beslut handlat om kritik av åklagare och/eller polis; mer än 40 procent av dessa har rört allt för långa handläggningstider. Den utdragna handläggningen brukar regelmässigt anges bero på bristande resurser och ett ansträngt arbetsläge.
– Jag har naturligtvis inte haft anledning att betvivla att så kan vara fallet. Men mitt intryck är att även personliga tillkortakommanden, bristande kompetens och utbildning hos utredningspersonal, svårigheter att rekrytera nya medarbetare vid vakanser, felprioriteringar och bristande ledning från chefers sida i vissa fall bidragit till oförmågan att snabbt och effektivt utreda brott. Det är givetvis, oavsett vad som i det enskilda fallet är huvudorsaken till bristerna, helt oacceptabelt med dröjsmål i handläggningen av det slag som nu redovisats, skriver JO bland annat i sitt beslut.
Av de skriftliga redogörelser som skickats in till JO framkommer att utredningsläget vid samtliga – med ett undantag av Söderort – åklagarkammare är synnerligen ansträngt. Ärenden som enligt lag ska utredas skyndsamt; exempelvis när personer under 18 år är inblandade eller när den tilltalade är frihetsberövad, blir liggande eftersom ingen hinner utreda dem. Andra brott börjar utredas, men avstannar efter en tid på grund av resursbrist. Vissa brott har till och med hunnit bli preskriberade innan utredningen hunnit slutföras.
– Det torde ha framkommit att jag är mycket bekymrad dels över de brister jag ansett mig kunna konstatera i den brottsutredande verksamheten, dels över att jag från min horisont inte tycker mig skönja några tecken på att läget är på väg att förbättras, skriver Mats Melin.
