Av utredningen framgår att advokaten inte är upptagen på den förteckning som domstolssekreterarna använder sig av för att utse offentlig försvarare då hans lämplighet ifrågasätts av tingsrätten. Enligt odokumenterade instruktioner från lagmannen ska advokaten förordnas när någon begär honom men inte i övrigt ”utan att en prövning görs i varje enskilt fall”.
I ett e-postmeddelande till samtliga kanslister i maj 2004 informerades om att lagmannen gett advokaten besked om att denne inte skulle förordnas som offentlig försvarare i andra fall än då den misstänkte önskade att så skedde. Advokaten begärde senare att få en överklagandehänvisning. I ett beslut avvisade lagmannen hans begäran med motiveringen att det inte fanns något överklagbart beslut.
JO har utrett om en domstol, så som skett i detta fall, kan avstå från att ta upp en viss advokat i sin förteckning över advokater som är tillgängliga för att ta emot förordnande som offentlig försvarare, vilket i praktiken torde innebära att denne inte kommer i fråga för sådant uppdrag i andra fall än då den misstänkte eller tilltalade begärt att han ska förordnas.
JO konstaterar att den möjlighet som finns att med stöd av lag avvisa en advokat och för viss tid eller tills vidare förklara denne obehörig att uppträda som offentlig försvarare vid tingsrätten förutsätter att advokaten blivit förordnad i visst mål och fordrar att iakttagelser under den rättegången läggs till grund för beslutet. Den som drabbas av en sådan obehörighetsförklaring har möjlighet att få saken prövad i högre instans.
Det får inte förekomma att en domstol formlöst förklarar en advokat obehörig att ta emot uppdrag som offentlig försvarare. Ett sådant ställningstagande måste grundas på sakliga skäl som låter sig anges i ett beslut som kan bli föremål för överprövning. Rättegångsbalken tillhandahåller också genom bestämmelsen i 12 kap. 5 § en sådan möjlighet att genom ett överklagbart beslut förklara en person obehörig att tills vidare brukas som offentlig försvarare vid domstolen.
Domstolens tillvägagångssätt i detta ärende är väsentligen att likställa med en formlös obehörighetsförklaring mot vilken den drabbade saknar möjlighet att värja sig. Även om lagmannens åtgärder får antas ha varit motiverade av omsorg om de misstänktas rätt till ett effektivt försvar, förtjänar han kritik för sitt handlande.
Källa: Blendow Lexnova
