Tillväxtverkets dröjsmål vid handläggningen av ett bolags ansökan om korttidsstöd anses utgöra försummelse enligt skadeståndslagen.
Bolaget har dock inte lyckats presentera något underlag för att de har åsamkats någon skada – och skadeståndsanspråket avslås
Det var i september 2020 som bolaget ansökte om korttidsstöd – och fick avslag två månader senare. Avslaget överklagades dock till förvaltningsrätten, som återförvisade frågan till Tillväxtverket – som meddelade ett nytt beslut som i sin tur återigen överklagades.
Enligt bolaget ledde Tillväxtverkets långsamma handläggning av det återförvisade ärendet till ekonomisk skada för bolaget i form av banklån och rättegångskostnader. Tillväxtverket fattade nämligen sitt beslut först drygt sju månader efter att ärendet återförvisades och vidtog den första åtgärden knappt sex månader efter återförvisningen. Bolaget vände sig därför till JK med ett skadeståndsanspråk på 100 000 kronor. Ett krav som Tillväxtverket motsatte sig.
Oacceptabelt dröjsmål
I ett färskt beslut konstaterar Justitiekanslern att handläggningstiden efter återförvisningen uppgår till drygt sju månader och att bolaget inte fördröjt avgörandet i ärendet, varför den långa handläggningstiden inte kan motiveras och det därmed har förelegat dröjsmål.
JK konstaterar vidare att enskilda ”med fog” kan förvänta sig att ansökningar om korttidsstöd handläggs utan oskäligt dröjsmål ”med hänsyn till ärendenas ekonomiska betydelse” – även i en situation som coronapandemin. Trots att det rörde sig om en särpräglad situation måste enskilda, enligt JK, ”givetvis kunna ställa legitima anspråk på att dess ärende handläggs effektivt”.
Trots att det rört sig om en exceptionell arbetsbelastning för Tillväxtverket under delar av pandemin kan dessa förhållande dock inte försvara att myndigheten i det aktuella ärendet dröjt sex månader med att handlägga ärendet. Därför får myndighetens dröjsmål anses utgöra försummelse i den mening som avses i skadeståndslagen.
Nekas skadestånd
För att skadestånd ska betalas ut krävs dock att bolaget kan styrka att det lidit skada till följd av försummelsen. I detta fall saknas det, enligt JK, ”underlag för bedömningen att bolaget åsamkats någon skada”.
Det saknas också förutsättningar att uppskatta den angivna skadan till ett skäligt belopp och bolagets ersättningskrav ska därför avslås.
