De tillämpliga lagarna på området talar alla om rätten att hämta information om telemeddelande och elektroniska meddelanden. För att sådana meddelanden ska komma till stånd måste en mobiltelefon inte bara vara påslagen, utan också användas för till exempel samtal eller textmeddelanden. Information som bara talar om var någonstans en påslagen mobiltelefon befinner sig, så kallade lokaliseringsuppgifter, får enligt lagen inte inhämtas av Polisen – oavsett syfte. Detta görs enligt anmälan ändå.
Dåvarande riksåklagaren framhåller att det är av ”utomordentlig vikt” att de brottsbekämpande myndigheterna har möjlighet att i sin utredningsverksamhet inhämta den här typen av uppgifter, och tillägger att uppgifter angående en mobiltelefons lokalisering typiskt sett inte lika integritetskränkande som de som kan inhämtas vid hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. JK håller inte med:
– Jag är väl medveten om den nytta som Polisen har i sitt brottsbekämpande arbete av att ibland kunna få tillgång till lokaliseringsuppgifter. Lagen måste dock respekteras. I brist på stöd i förarbeten för annan tolkning måste enligt min mening den slutsatsen dras att tillstånd till teleövervakning inte ger rätt att inhämta lokaliseringsuppgifter.
Förändringar i lagstiftningen kan enligt Justitiedepartementet bli aktuella först under våren 2009.
– Med hänsyn till att uppgifterna är klart integritetskänsliga måste det naturligtvis övervägas noga hur en lagreglering närmare bestämt ska utformas. Jag vill dock understryka det angelägna i att lagstiftning kommer till stånd utan onödigt dröjsmål.
Johanna Haddäng
