JK Göran Lambertz avslår deras begäran, med hänvisning till preskription.
De båda kvinnorna, som var i 14-årsåldern när de prostituerade sig i samband med bordellhärvan, hade begärt skadestånd på en miljon kronor vardera. Dessutom vill de få en offentlig ursäkt av staten.
Kraven motiverades med att de ”under hela sitt vuxna liv lidit psykiskt av att staten trots kännedom om övergreppen underlåtit att agera mot brottslingarna.”
Kvinnorna hjävdar att det de utnyttjades sexuellt av en rad kända män samt att dessa anklagelser inte utreddes på grund av männens framträdande positioner.
I beslutet skriver JK att det inte finns någon anledning att tvivla på kvinnornas uppgifter men ”eftersom de fel som kan ha förekommit inträffade för mer än tio år sedan är en eventuell skadeståndsskyldighet för staten preskriberad. Rent rättsligt finns det alltså inte någon skyldighet för staten att betala skadestånd.”
Vidare anser JK att den dåvarande brottsutredningen inte var tillräckligt omfattande: ”åtminstone sett i efterhand är intrycket att åklagarna inte tillräckligt omsorgsfullt prövade möjligheten att få en eller flera personer fällda för förförelse av ungdom”.
Vad gäller kravet på en ursäkt kommenterar JK så här:
”Det finns inte några regler för ursäkter från staten och det kan anläggas en rad synpunkter på lämpligheten av en ursäkt när fel har begåtts. Justitiekanslern är i princip positiv till att staten ber om ursäkt när det är befogat men anser sig inte ha någon behörighet att framföra ursäkter för fel som statliga myndigheter eller tjänstemän må ha begått. Justitiekanslern bör i varje fall inte be om ursäkt för statens räkning när det gäller händelser som inte har kunnat utredas med tillräcklig grad av säkerhet.Jag konstaterar dock att Eva Bengtsson och kusinen utsattes för en hänsynslös behandling när de var unga och att rättsväsendets myndigheter delvis synes ha brustit i sitt ansvar mot dem.”
Relaterade artiklar i ämnet:
Advokaten: ”Det tredje sveket mot flickorna”
”Journalisterna stod på varandra”
