EG-domstolen fann i en dom den 5 juni 2007 i mål C-170/04, Rosengren, att förbudet mot privatimport av alkoholdrycker utgjorde en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 28 EG-fördraget.
Sverige hade ansett att förbudet rörde det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker och att det därför skulle bedömas enligt artikel 31.
Nu har JK fått in en begäran om skadestånd på grund av statens överträdelse av gemenskapsrätten.
JK konstaterar att artikel 28 är en sådan regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda och som därför kan göras gällande i skadeståndssammanhang. För att skadeståndsskyldighet ska föreligga enligt den så kallade Francovich-doktrinen räcker det dock inte med att en överträdelse skett och att överträdelsen inneburit en faktisk kränkning av den enskildes rättigheter. I en situation där en medlemsstat åtnjuter ett utrymme för skönsmässiga bedömningar krävs även att överträdelsen för att grunda skadeståndsskyldighet måste ha inneburit att medlemsstaten uppenbart och allvarligt har missbedömt gränserna för detta utrymme.
Det fanns enligt JK goda skäl för staten att utgå från att förbudet mot privatimport vare en sådan bestämmelse som skulle bedömas enligt artikel 31. Det faktum att EG-domstolens egna generaladvokater i Rosengren, och därtill Norge och Finland, drog samma slutsats som staten i detta hänseende, talar också för att denna tolkning framstod som giltig. Ingen av de båda generaladvokaterna ansåg vidare att förbudet mot privatimport vid en sådan bedömning i sig stred mot artikel 31, medan en av dem ansåg att förbudet samläst med en tidigare lydelse av 5 kap. 5 § alkohollagen stred mot artikeln. Mot denna bakgrund framstår statens ”feltolkning” av rättsläget som såväl oavsiktlig som ursäktlig.
