Flera ambassad- och departementsanställda uttalade sig i media sedan det blivit känt att mannens praktiktjänst avbrutits:
– Han får sluta av två skäl. Dels var hans ansökan vilseledande. Dels är han aktivt verksam i en rörelse som samtliga svenska riskdagspartier anser är odemokratisk och främlingsfientlig, sade Robert Rydberg, Sveriges ambassadör i Israel, i en intervju i Sydsvenskan efter det att beslutet fattats.
– En sådan person kan vi helt enkelt inte ha på ambassaden, sade utrikesdepartementets personalchef, Anne Marie Dierauer, till samma tidning.
Senare uttryckte sig ambassadören så här i Gotlands Allehanda:
– Jag har tvärt om sagt att man självfallet kan ha vilka åsikter som helst på en svensk utlandsmyndighet. Man kan självfallet likaså vara medlem i vilket politiskt parti som helst. Om man däremot från en svensk ambassad, och till och med med utnyttjande av ambassadens datorsystem, bedriver en aktiv opinionsbildning för ett främlingsfientligt parti och riktat mot invandrare, muslimer och andra uppstår ett problem.
UD skriver i sitt remissvar till JK bland annat att:
– Under sin tid som praktikant vid Sveriges ambassad i Tel Aviv har mannen i betydande omfattning, under arbetstid och med användande av ambassadens datorer, ägnat sig av åt privat verksamhet – en verksamhet som har avsett opinionsbildning i kontroversiella politiska frågor.
Den ”verksamhet” de två förra citaten syftar till är det politiska bloggande som praktikanten ägnade sig åt under tiden i Israel. Mannen menar själv att han visserligen använt ambassadens datorer – då han bland annat kommenterat den svenska invandrarpolitiken – under raster och annan egen tid. Bloggandet har därför inte hindrat honom från att utföra sina arbetsuppgifter på ett bra sätt.
JK kommer sammanfattningsvis fram till att mannen, trots att han alltså inte uppburit någon lön för sitt arbete på svenska ambassaden, är att betrakta som anställd. Därmed är lagen om anställningsskydds regler om uppsägning och avsked tillämpliga. Vidare konstaterar JK att både ambassadörens och personalchefens senare uttalanden till viss del är tillrättalagda.
– Intrycket är att de insåg att de ursprungligen anförda skälen för att avbryta mannens praktiktjänstgöring var diskutabla och att de anpassade sina yttranden till detta. Utifrån den tillgängliga utredningen anser jag mig kunna utgå från att mannens partitillhörighet och därmed hans åsikter hade stor betydelse för beslutet att avbryta hans praktiktjänstgöring.
Sammanfattningsvis finner JK det inte visat att mannen genom sitt bloggande grovt åsidosatt sina skyldigheter gentemot arbetsgivaren, särskilt med tanke på att han endast haft en helt underordnad ställning på ambassaden, att de var hans privata blogg och att han skrev på svenska för svenska läsare. Att på detta sätt avskilja mannen från sin praktiskplats innebär en allvarlig kränkning av hans grundlagsfästa yttrandefrihet.
– Beslutet att avbryta praktiktjänstgöring på grund av mannens partitillhörighet och därmed hans åsikter strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Sådana beslut får inte förekomma hos svenska myndigheter. Ambassadören och personalchefen borde ha övervägt beslutet med betydligt större omsorg och bland annat konsulterat departementets juridiska expertis, avslutar JK.
Mannen tillerkänns sammanlagt 30 000 kronor i ersättning för kränkning och ekonomisk skada.
Johanna Haddäng
