En man dömdes i juli 2001 till två års fängelse och skulle inställa sig på anstalt i januari 2002. Då han inte gjorde det efterlystes han nationellt och därefter också internationellt. I mars 2008 greps han i Spanien och frihetsberövades enligt en europeisk arresteringsorder.
Han överlämnades till Sverige efter att ha varit frihetsberövad i Spanien i cirka tre veckor men när Kriminalvården meddelade strafftidsbeslut och tidigaste dag för villkorlig frigivning hade man inte avräknat de 20 dagar som han hade varit frihetsberövad i Spanien.
Mannen begärde omprövning av beslutet men beslutet ändrades inte. Han överklagade till förvaltningsrätten som avslog hans överklagande och hävdade att det var praxis att inte räkna de dagar som man varit frihetsberövad utomlands. Mannen överklagade därefter till Kammarrätten som inte prövade målet och till slut till Högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen meddelade prövningstillstånd och hävdade att frågan inte var belyst i praxis. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen borde Kammarrätten därför ha meddelat prövningstillstånd – av prejudikatskäl.
Mannen frigavs villkorligt i detta skede eftersom han under målets gång hade hunnit avtjäna sitt straff.
Kammarrätten prövade därefter målet men ändrade inte den tidigare bedömningen. Mannen överklagade igen till Högsta förvaltningsdomstolen som vid den här tidpunkten just avgjorde ett liknande ärende och bestämde att man ska få avräkna tid som man varit frihetsberövad i ett annat EU-land. Mannens ärende avskrevs dock eftersom rätten ansåg att frågan om strafftidsbestämning hade förfallit eftersom han redan var frigiven.
Mannen begärde därför skadestånd från staten på sammanlagt 250 000 kronor och ombudskostnader på 82 000 kronor. Han hävdade att han hade varit frihetsberövad tjugo dagar för länge på grund av att en felaktig bedömning av rättsläget. Han anser att frihetsberövandet har stridit mot svensk grundlag och dessutom inneburit en överträdelse av Europakonventionen eftersom det tagit så lång tid.
JK har nu beslutat att mannen ska få skadestånd på 25 000 kronor enligt frihetsberövandelagen och 30 000 kronor i ombudskostnader. JK har i beslutet uppmärksammat att den sammanlagda tid som mannen varit frihetsberövad inte överstigit den totala strafftiden eftersom han var dömd till fängelse i två år men blev villkorligt frigiven efter ett år och tre månader. JK avslår dock mannens begäran om högre skadestånd till följd av överträdelser av Europakonventionen.
Foto: STR/Scanpix
