Staten bestrider ändring av tingsrättens dom som slog fast att inga skadeståndsgrundande fel, försummelser eller brott begåtts i den våldtäktsutredning som bedrevs mot Göran Lambertz under början av förra året.
Det framgår av statens svaromål med anledning av Lambertz överklagande till hovrätten.
I slutet av förra året slog Stockholms tingsrätt fast att varken polis eller åklagare gjort sig skyldiga till sådana fel, försummelser eller brott som medför skadeståndsansvar för staten i den våldtäktsutredning som bedrevs mot Göran Lambertz i början av förra året.
Detta sedan Lambertz stämt staten och gjort gällande att den gjort sig skyldig till ett stort antal sådana fel och försummelser samt att kammaråklagaren, som ledde utredningen och en överåklagare gjort sig skyldiga till tjänstefel på en rad punkter.
Tingsrättens dom innebar att Göran Lambertz tvingades stå för statens rättegångskostnader på 222 000 kronor.
Kunde inte låta bli att överklaga
Två veckor efter att tingsrätten avkunnat dom inkom Göran Lambertz med ett överklagande till Svea hovrätt. I det tjugo sidor långa överklagandet skrev Lambertz att han tidigare bestämt sig för att inte överklaga, men att han nu kunde konstatera att tingsrättsdomen innehöll ”så många viktiga missförstånd och sakfel, så allvarliga juridiska brister och så många bedömningar som måste sägas bygga på en alltför ensidig syn på brottsutredningar” att han inte kunde låta bli att överklaga.
I februari i år stod det klart att Svea hovrätt meddelat prövningstillstånd i målet. Strax därefter inkom Justitiekanslern, som representerar staten i målet, med en begäran om anstånd för att inkomma med sitt svaromål. Nu har JK lämnat i detta till hovrätten.
”Nödvändigt tillåta bedömningsutrymme”
I svaromålet skriver Justitiekanslern att staten bestrider ändring av tingsrättens dom och under alla förhållanden bestrider att ersättning ska utgå med hela det yrkade beloppet eftersom staten redan betalat ut det vid tingsrätten medgivna beloppet 18 520 kronor till Göran Lambertz för det felaktiga frihetsberövandet. JK pekar vidare på, vad man anser är, en rad oklarheter i Lambertz överklagande som måste förtydligas. Justitiekanslern skriver vidare att man inte delar Lambertz uppfattning om att tingsrätten inte var opartisk i målet.
Justitiekanslern konstaterar att det under förundersökningen har gjorts en rad bedömningar i ett antal olika frågor – där olika beslut har fattats. I samtliga fall har det, enligt JK, rört sig om frågor där det är ”nödvändigt att tillåta ett bedömningsutrymme”. JK anser att att åklagaren och förundersökningsledarna i samtliga fall ”hållit sig gott och väl inom ett rimligt bedömningsutrymme”, vilket innebär att det inte rör sig om något skadeståndsgrundande fel eller försummelse om de – mot förmodan – skulle anses ha brustit i något avseende.
Enligt JK har såväl åklagare som polis ”arbetat på ett objektivt och noggrant sätt” och tagit fram ett omfattande utredningsmaterial under de tre månader som förundersökningen pågick. Handläggningen var dessutom skyndsam och förundersökningen lades ned så snart åklagaren bedömde att det saknades skäl att fortsätta bedriva den. I samband med detta hävdes också häktningen, konstaterar JK.
