Allting började med att professorn begärde skadestånd av staten för att Lunds universitet hade kränkt hans rättigheter enligt Europakonventionen. Justitiekanslern delade dock inte hans uppfattning och avslog hans begäran.
Sedan professorn hade tipsat Sydsvenskan så publicerade tidningen en artikel om saken. En e-postkonversation startade därefter på institutionen där även prefekten deltog.
Professorn anmälde då prefekten till JK och hävdade att han hade blivit utsatt för förtal och repressalier från arbetsgivarens sida genom prefektens e-brev.
Justitiekanslern Anna Skarhed konstaterar nu att utskicket av e-brevet inte har varit så obegränsat att det kan anses vara riktat till allmänheten och har därför beslutat att inte vidta någon åtgärd när det gäller frågan om förtal.
JK konstaterar också att maktförhållandena mellan prefekten och professorn i och för sig är sådana att det skulle kunna bli fråga om ett brott mot repressalieförbudet. JK slår dock fast att innehållet i prefektens brev inte innebar en överträdelse av de tryckfrihetsrättsliga reglerna.
JK skriver i sitt beslut:
”Prefektens syfte med e-brevet synes alltså inte ha varit att ingripa mot professorn med anledning av att denne uttalat sig i pressen utan att förklara bakgrunden till de uppgifter som framkommit och ge institutionsledningens bild av det inträffade.”
”Det bör i sammanhanget framhållas att det inte finns något hindet mot att kontakta den som har uttalat sig till en tidning eller att inför andra framföra synpunkter på vad någon annan har uttalat i media. Det har alltså stått prefekten, liksom var och en, fritt att diskutera och kritisera vad professorn har uttalat i medierna.”
Foto: Johan Nilsson/Scanpix
