Som justitieminister i alliansregeringen har mitt viktigaste uppdrag varit att förbättra rättsväsendet i Sverige.
Inte minst har stora resurstillskott till de brottsbekämpande myndigheterna varit betydelsefulla för att öka tryggheten för människor och för att stärka förtroendet för rättsväsendets myndigheter. Våld och brottslighet gör att friheten inskränks, både för det enskilda brottsoffret och för alla andra människor i samhället.
Men också för den som av någon anledning anklagas för brott är friheten, av naturliga skäl, omedelbart hotad. Det är viktigt att lagstiftningen erbjuder effektiva medel att utreda och lagföra den som utsätter andra för våld eller annan brottslighet. Men lika viktigt är det att statens exklusiva rätt att använda tvångsmedel och utöva jurisdiktion inte används så att resultatet blir trubbigt och kontraproduktivt. Vi måste ha ett system där enskilda misstag i rättsväsendets ärendehandläggning inte riskerar att resultera i att oskyldiga döms för brott.
Att med kraft bekämpa brottslighet, att i lag och grundlag befästa enskildas ställning gentemot det allmänna och att tydligt säkerställa rättssäkerheten i samhället, är egentligen tre sidor av samma föreställning om att vaktslå varje individs frihet och rättigheter.
För att bejaka rättigheterna för den som misstänkts eller dömts för brott har regeringen valt att göra en översyn av stora delar av den lagstiftning som ska garantera rättssäkerheten inom den svenska straffrätten. I ett delbetänkande har en utredare lämnat förslag om hur resningsförfarandet kan förbättras. Bland annat föreslås att det införs regler om när en åklagare kan återuppta en förundersökning i samband med att den som dömts för brott ansökt om resning. Idag är det ofta svårt för den sökande att få tillgång till utredningsresurser även om det i det enskilda fallet föreligger både ett sådant behov och omständigheter som talar för resning. Kraven för att återuppta en förundersökning bör enligt utredningen sättas lägre än vad som gäller enligt nuvarande praxis.
Det har under senare år förekommit kritik mot rättssystemet och det har väckts farhågor om att oskyldiga avtjänat straff i svenska fängelser. Därför är det viktigt att vi utvärderar lagstiftningen för att i framtiden säkerställa att ingen blir oskyldigt dömd. Regeringens utredare kommer senare i år lämna förslag på hur den misstänktes intressen bättre kan tillvaratas under förundersökningen. I de direktiv vi givit till utredaren betonas vikten av att objektivitetsprincipen för polis och åklagare tydliggörs.
Av särskild betydelse för en misstänkts möjlighet att planera sitt försvar är hur gallringen av utredningsmaterialet inför sammanställandet av förundersökningsprotokollet sker. Regeringen kommer framöver överväga om det finns behov av att lagreglera hur material som ej tagits med i förundersökningsprotokollet ska dokumenteras och bevaras.
I debatten förekommer ibland åsikten att man, för brott som visat sig vara särskilt svårutredda, bör sänka beviskraven för att få fler anmälningar att resultera i fällande domar. Det är fel sätt att angripa problematiken. Uppklaringsstatistiken måste förbättras genom att öka möjligheterna till kvalitativa utredningar. Regeringens insatser för att förstärka och modernisera rättsväsendet har skapat bättre förutsättningar för detta. Däremot kommer jag aldrig vara beredd att kompromissa med rättssäkerheten.
Beatrice Ask (M)
Justitieminister
