Jens Andreasson har undersökt hur intellektuella resurser används och hur de skulle kunna användas som kreditsäkerhet. Idag disputerar han vid Göteborgs universitet.
– Trots att vi idag befinner oss i en situation där de intellektuella resurserna representerar enorma värden så utnyttjas den här typen av resurser endast i mycket liten utsträckning som kreditsäkerhet, skriver Andreasson.
Jens Andreasson menar att en effektiv och väl anpassad praktisk hantering av intellektuella resurser är en grundläggande förutsättning för att kunna utnyttja dessa som säkerheter för kredit:
– Paketeringen går kort och gott ut på att genom identifiering, strukturering, kodifiering och relationshantering skapa förutsättningar för kontroll och överförbarhet av intellektuella tillgångar.
Det samhällsekonomiska paradigmskiftet till vad som ofta kallas en kunskapsekonomi har lett till att de intellektuella resurserna ökat dramatiskt i betydelse. Investeringar i intellektuella resurser är enligt Andreasson en mycket betydelsefull faktor bakom den ekonomiska utvecklingen. Trots detta pantsätts i Sverige endast ett hundratal patent per år. Andreasson menar därför att uppgiften att analysera förutsättningarna för ett sådant utökat utnyttjande är angelägen. Andreasson konstaterar att utökade möjligheter att utnyttja intellektuella resurser som kreditsäkerhet är ett eftersträvansvärt samhälleligt mål.
– Särskilt gynnsam skulle en sådan utveckling vara för de små och medelstora kunskapsföretagen som så ofta sägs vara särskilt viktiga för framtida välstånd och utveckling, skriver Andreasson.
En komplex balans mellan exklusivitet och utveckling
– En alltför exklusiv kontroll av resurserna kan medföra negativa effekter. Inte minst riskerar en alltför omfattande exklusiv kontroll att teknologisk och ekonomisk utveckling motverkas, förklarar Andreasson. Han menar att alternativa, betydligt mer begränsade, kontrollmekanismer måste utvecklas.
Avhandlingens andra del behandlar vilken typ av praktisk hantering som är nödvändig för att resurserna skall kunna utnyttjas som kreditsäkerhet. Enligt Andreasson är det viktigt att hålla i åtanke att de intellektuella resurserna är kontextuellt beroende:
– Den höga komplexiteten leder till att resurserna ofta är så svåra att värdera och att det ofta är svårt att skapa den kontroll och överförbarhet som krävs för kreditsäkerhetstransaktioner.
För att kunna användas som kreditsäkerhet krävs att resurserna kan värderas.
– Det handlar om möjligheten att vid en eventuell realisation av resurserna hitta en köpare som är beredd att betala ett visst pris.
Andreasson konstaterar att det krävs omfattande insatser på såväl individuell som kollektiv nivå för att de generella möjligheterna att utnyttja intellektuella resurser som kreditsäkerhet skall öka.
Och det traditionella rättskällematerialet är tunnsått. Högsta Domstolens avgöranden kan räknas på ena handens fingrar.
– De sak‐ och immaterialrättsliga lösningar som återfinns i det traditionella rättskällematerialet är för övrigt inte heller särskilt väl ägnade att befordra transaktioner som endast omfattar immateriella rättigheter som sådana, menar Andreasson.
Visserligen erhåller panthavaren vid pantsättning av ett patent eller varumärke skydd mot pantsättarens borgenärer, senare förvärvare av grundrättigheten och senare licenstagare redan i samband med ansökan om registrering. Däremot kan panthavaren inte uppnå sakrättsligt skydd mot äldre anspråk på förvärv eller licens, oavsett om de är oregistrerade eller okända.
– Föreställningen om nyttjanderätten till lös egendom som en svag sakrätt skapar också osäkerhet i samband med immaterialrättslicensgivarens konkurs. Licenstagare kan alltså inte vara säkra på att få borgenärsskydd, förklarar Andreasson.
Han menar att en uppenbar möjlighet för att öka tryggheten vore att införa ett samlat och mer komplett immaterialrättsregister. Modellen skulle gå ut på att en effektiv paketering av intellektuella resurser skulle stödjas.
– En effektiv och väl anpassad praktisk hantering av intellektuella resurser är en grundläggande förutsättning för ett framgångsrikt utnyttjande av den här typen av resurser som kreditsäkerhet, skriver Andreasson som menar att registreringssystemet kan bli säkert, billigt och lätthanterligt genom ett nätbaserat så kallat ”notice filing”-system.
Åsa Persson
asa.persson@dagensjuridik.se
