Det är inte proportionerligt att utvisa en 50-årig återfallsförbrytare som dömts för fem fall av hot mot tjänsteman och sexuellt ofredande.
Det slår hovrätten fast och pekar på mannens ”förhållandevis starka anknytning” till det svenska samhället och det relativt låga straffvärdet på de gärningar han nu döms för.
Den 50-årige mannen åtalades och dömdes för fem fall av hot mot tjänsteman och ett fall av sexuellt ofredande. Påföljden bestämdes till fyra månaders fängelse.
Åklagaren hade yrkat på att mannen skulle utvisas med fem års återreseförbud på grunden att det kunde antas att han skulle fortsätta begå brott. Mannen motsatte sig utvisning och anförde att brotten han dömdes för inte var tillräckligt allvarliga. Dessutom, anförde han, var de domarna som åberopades som återfall meddelade tiden före ändringarna i utlänningslagen och därmed inte möjliga att åberopa.
Inte tillräckligt allvarliga brott
Tingsrätten konstaterade att mannens upprepade återfall i likartat brottslighet närmast föreföll som lagtrots.
Mannen har dock permanent uppehållstillstånd i Sverige, vilket enligt den tidigare lydelsen i utlänningslagen har gett ett särskilt starkt skydd mot utvisning då det krävdes synnerliga skäl för att utvisa någon som hade vistats med permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan minst fyra år när åtal väcktes.
Enligt förarbetena till den nya bestämmelsen, som trädde ikraft under hösten förra året, framgår att den tidigare bestämmelsen byggde på tanken att en lång vistelsetid i sig innebar en etablering i samhället, vilket innebär att omständigheterna i det enskilda fallet inte beaktas fullt ut. En utlänning som har ställning som varaktigt bosatt får, med utgångspunkt i ett EU-direktiv, dock utvisas endast om han eller hon utgör ett ”reellt och tillräckligt allvarligt hot” mot allmän ordning och säkerhet.
Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att den brottslighet han dömdes för inte framstod som tillräckligt allvarlig för att motivera utvisning. Åklagarens yrkande skulle därför avslås.
Inte proportionerligt med utvisning
Åklagaren överklagade tingsrättens beslut i utvisningsfrågan till hovrätten – som nu gör samma bedömning.
I likhet med tingsrätten konstaterar hovrätten att det vid tillämpningen av den nya bestämmelsen ”inte finns något hinder mot att beakta annan brottslighet som ligger i tiden före det att de nya bestämmelserna trädde i kraft”. Hovrätten anser också att omständigheterna i fallet är sådana att det kan antas att mannen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet.
Mannen har visserligen inga barn, men har bott i Sverige sedan han kom hit 1994 och har familjeanknytning i form av både mor och mormor. Han tycks inte heller ha några band till sitt forna hemland, behärskar det svenska språket och har haft permanent uppehållstillstånd i drygt 27 år – vilket talar för ”en förhållandevis stark anknytning till det svenska samhället”. Det som talar emot är dock, enligt hovrätten, att han inte har något arbete och inte kan försörja sig självständigt samt hans upprepade kriminalitet.
Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten dock att mannen har en sådan anknytning till Sverige att det, sett i relation till det relativt låga straffvärdet på de gärningar han nu döms för, inte är proportionerligt att utvisa honom.
