Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Inte lätt att förstå polisens handläggningstider för vapen när man nagelfar RPS rapport”

Debatt
Publicerad: 2014-09-12 05:31

DEBATT – av Erik Lakomaa, ekon. dr. och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm

 

Rikspolisstyrelsen (RPS) har som en följd av den mycket omfattande kritiken mot polismyndigheternas långa handläggningstider för vapenlicenser publicerat en tillsynsrapport (2014:12), där de försöker förklara de långa handläggningstiderna. Tyvärr riskerar rapporten att ge en i flera avseenden direkt felaktig bild av problemet.

RPS fick som en del av den utredning av handläggningstiderna som JO genomförde under första halvåret 2014 möjlighet att yttra sig om orsakerna. Flera av de (bort-)förklaringar som RPS nu för fram är de samma som lämnades till JO.

Intressant nog underkändes RPS förklaringar av JO, som i juni riktade hård kritik mot polismyndigheterna både för handläggningstiderna och för att myndigheterna inte alltid följde förvaltningslagen – bland annat genom att vissa typer ärenden helt prioriterades bort (dnr 5529-2013). Enligt JO skall ärendena ”handläggas och avslutas inom 30 dagar vid landets samtliga polismyndigheter”.

RPS menar att handläggningstiderna nu är på väg ner (man uppger att dessa ligger ”i genomsnitt” på ”knappt 40 dagar” och på 70 dagar eller mer i de län som har längst handläggningstider).

RPS siffor är dock vilseledande eftersom de först beräknar ett genomsnitt av handläggningstiderna per myndighet och sedan ett genomsnitt av dessa siffor (detta framgår om man detaljstuderar rapporten). Det gör att man inte tar hänsyn till att de tre största polismyndigheterna är de som har längst handläggningstider medan de små, med få ärenden, har korta handläggningstider.

Här bör också nämnas att det inte var första gången myndigheterna fick JO-kritik för samma sak.  Även 2012 och 2013 riktade JO kritik mot handläggningstiderna (dnr, 6663-2012, dnr 5491-2011, dnr 6064-2011). Dock utan att problemen åtgärdades. 

Man kan vidare fråga sig om de redovisade uppgifterna i sig är korrekta.

En kontroll med polismyndigheten i Skåne 1 september gav vid handen att man där arbetade med ansökningar inkomna 27 januari 2014 – det vill säga för drygt 200 dagar sedan. I tidningarna kan man läsa om sökande i Stockholm som väntat i över 500 dagar.

Använder man, som RPS, genomsnittstid som enda mått blir detta svårt att se. För den sökande är den relevanta siffran dessutom hur många dagar det tar innan denne kan vänta sig att få sin licens (den som får vänta över ett år är knappast hjälpt av att någon annan får vänta kortare tid).

RPS anför även att tiden för överklaganden, liksom de fall där sökande är misstänkt för brott och ansökan därmed inte kan behandlas, ingår i deras siffror över handläggningstider. Det första är felaktigt, det andra irrelevant – sannolikt är antalet brottsmisstänkta personer som söker vapenlicens så få (RPS redovisar ingen siffra) att de knappast kan påverka handläggningstiderna i stort.

Även när det gäller orsakerna redovisar RPS vilseledande uppgifter. I den nya tillsynsrapporten lyfter man bland annat fram ”ofullständiga ansökningar” som en huvudorsak till de långa handläggningstiderna – en förklaring som i princip lägger skulden på de sökande. RPS uppger (s. 1) att mellan 40 och 80 procent av ansökningarna behöver kompletteras. Vad ofullständigt är definieras inte, men vad RPS sannolikt menar med ”ofullständiga ansökningar” är att dessa inte innehåller uppgifter som polismyndigheterna på några håll i landet kräver utöver de krav som återfinns i lag eller förordning (exempelvis krävs på flera håll redovisning av tävlingsresultat eller uppgifter om vilket djur som en jägare avser att jaga).

När RPS senare skriver att de längre handläggningstiderna beror på ”ändrad praxis” är det också troligen främst dessa nya krav som avses.

Att det inte handlar om felaktigt ifyllda blanketter kan antas utifrån två förhållanden. Det ena är att blanketten sett likadan ut i många år, medan problemet med utdragna handläggningstider uppkom samtidigt som de nya krav som inte återfinns i lag eller förordning började ställas.

Det andra är att möjligheten att fylla i fel är begränsad. I princip alla licensansökningar rörande vapen som köps av handlare skrivs nämligen ut av handlaren och bygger på de uppgifter handlaren har registrerat om vapnet i sitt datasystem. Detta torde normalt helt eliminera risken för felaktiga eller ofullständiga licensansökningar.

RPS anför även som en förklaring det ”osäkra rättsläget” kring halvautomatiska kulgevär för dynamiskt sportskytte. Vad detta innebär att är att Kammarrätten gick på sökandes linje, varpå polisen överklagade till Högsta Förvaltningsdomstolen som inte beviljade prövningstillstånd. 

Det skulle normalt tolkas som att rättsläget inte alls är osäkert. Vad det handlar om är att RPS inte velat acceptera att domstol slagit fast att polismyndigheter behöver lagstöd för att kunna neka licenser (när detta skrivs finns uppgifter om att myndigheterna slutligen valt att följa Kammarrättsdomen och utfärda sådana licenser).[1]

Slutligen anförs personalbrist som orsak. Inte heller detta är rimligt. Dels finns inget undantag i förvaltningslagen för att hävda personalbrist och dessutom räcker den personal man har mer än väl till att hålla rimliga handläggningstider.

När det gäller den måttstock som längden på handläggningstiderna bör bedömas mot kan anföras att det (enligt RPS egna siffror) inkommer 63 700 ansökningar om vapentillstånd årligen i landet – motsvarande 289,5 per dag (räknat på 220 arbetsdagar). Samtidigt finns (enligt RPS egna uppgifter) i landet 110 vapenhandläggare.

Enligt RPS klarar en handläggare av mellan 600 (Västra Götaland) och 1800 (Gotland) ansökningar per år. 110 handläggare borde därför (räknat på 220 arbetsdagar) kunna handlägga mellan 300 och 900 ansökningar per dag. Det innebär att den genomsnittliga handläggningstiden med oförändrad personal skulle kunna hållas under en dag.

Den som vill förstå orsakerna till problemen med långa handläggningstider har sammanfattningsvis inte mycket hjälp av RPS:s granskningsrapport. Inte heller ger den någon indikation på när problemen skall vara åtgärdade.

 

 

[1]Det kan parentetiskt noteras att Rikspolisstyrelsen i rapporten kallar de vapen som används inom dynamiskt sportskytte för ”kraftfulla”. Detta bör närmast ses som en indikation på att myndigheten inte har erforderliga vapentekniska kunskaper eftersom dessa vapen enligt gängse definitioner är mindre kraftfulla än exempelvis de gevär som traditionellt används för 300 m-banskytte liksom de flesta jaktvapen.

 



Dela sidan:
Skriv ut:


Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.